Ingen känsla fullt ut

Idag vaknade jag med en känsla som är lite obehaglig.
Sådär att man vid varje andetag kastas hit och dit i känslotillstånd.
Som vanligt började det med en extrem saknad efter att ha honom där bredvid mig.
I nästa andetag en sorg och vrede över den idioten som igår eftermiddag tog Hwilas nya fina cykel från skolgården. Jag hatar Laxå. We are sooo over!
Sen i nästa andetag en extrem lättnad orsakat av ett besök från min vän igår.
Detta följdes strax av en oro att göra bort mig och fast att hon orsakade mig stor lättnad, ändå misslyckas att göra allt rätt.
Samtidigt som jag är rädd att svika henne och mig själv är jag så rätt att själv bli sviken igen.
Allt som är trygghet för mig har lämnat mig det sista halvåret.

Alla dessa känslor varvas inom mig medan jag, i den ekande tystnaden efter barnen, gör mitt morronkaffe, ensam, en lördag... (som så många andra i Sverige får jag påminna mig)
Och visst... jag trivs med mig själv. Faktiskt.
Men man vill ju i sin ensamhet inte känna att man är just ensam.

Allt kanske låter tungt men jag är väl ingen man sådär petar av pinn. Jag menar, går jag inte på antidepp nu så kommer jag nog klara det mesta.
-ibland vill man bara inte klara allt själv. Klart man vill lägga sig ned och bara somna och aldrig vakna. Men i nästa andetag finns det så mycket hopp för mig, mina barn och vår framtid.
Jag vill va en sån som hoppas och inte ger upp, om jag inte måste va en sån varje dag. För det orkar inte jag.

Men...just nu känner jag mest lättnad tack vara min vän.
Det gäller att förvalta vänskap och relationer väl!
Akta er för energitjuvar, dom kan suga musten ur dig och få dig att lägga fokus på helt fel saker.
Och va uppmärksam på om du själv är en energitjuv...
Nu ska jag gå till affärn och handla hårfärg för pengar jag inte har och sen ska min fina granne färga mitt hår innan dom drar på semester.

'Det blir en go dag' sjunger dom från danska radiokanalen just nu och ja, jag får bestämma mig för det. Jag tänker ha en Go Da

Puss
/tant trassel