"Kære lille pige"
Så har tre mail på 10 dagar börjat.
Tre mail med utskällningar.
Tre mail med påståenden och osanningar.
Tre mail som mera o mera speglar sanningar som har byggts upp i hans huvud sen jag var arg på honom på Hwilas födelsedag.
Sanningar som har tillkommit av tankar han har haft.
Saker han efter nästan två veckors grubblande och ältande har gjort till sin sanning.
Som en tunna skit rakt i ansiktet... "du har minsann oxå alltid..."
&
"jag tänker iaf inte..."
Svaret till honom...jag har så mycket jag vill säga. Men vad lönar det sig. 37 år med en människa som nog har en diagnos-cocktail som inte går av för hackor. Vad säger man?
Jag skrev att jag skulle sluta förvänta mig att han ska ersätta mamma. Det är såklart inte rättvist mot nån.
Men att han inte kan förvänta sig att jag ska förhålla mig till "henne den nya"
Jag ska förhålla mig till honom, JA! Och till hans lycka. Men inte till henne. Inte nu.
Det betyder inte att jag inte kommer hejja på henne eller förbjuda henne att komma hit.
Kan bara inte... inte nu.
Nu är frågan hur detta mottas. Kan gå precist hur som helst.
Och vet ni va jag hatar? Jag hatar motsatta signaler. Först "kära lilla flicka"
Sen hälla en massa skit över mig. Och sen avsluta med "kärligst, pappa'
Det är ju som att smälla till nån samtidig som man säger att man älskar nån.
/tant trassel by phone
2 kommentarer:
oj då. Man kan ju inte låta bli att undra hur han hade tänkt sig mottagadet med tanke på hur pass nyligen din mamma gick bort. Visst, han är vuxen och gör som han vill, men självklart upprör det känslor för dig.
hoppas det löser sig för er, det är aldrig kul att bråka med familjen hur galna de än må vara ibland. Det tar ju oerhört mycket energi.
Det intressanta är ändå att han BAD om min tillåtelse att 'börja titta efter nån annan att umgås med'
Jag sa självklart att det inte var min sak och att jag tyckte att det var en bra ide! (han hade nog blivit som en trotsig unge om jag sagt NEJ... men det är en annan femma)
Vilket jag tycker! Meeen jag är inte beredd på 'vi tänker dela resten av våra liv med varandra' tre månader efter mamma.
Fattar inte att han kan va klar?
Och jag är inte beredd att 'ta till mig henne' den nya.
Hur som... vi är ingen familj/släkt som bråkar och jag är absolut ingen som söker konflikter. Så jag ser till att sånt här snabbt blir utredd.
Bråk är SÅDAN en energitjuv!
Skicka en kommentar