Pappas mottagande var typ.. ja det var nog ett missförstånd från båda håll.
Jaaa eller oxå är det du som aldrig lär dig att du INTE skall tolka och älta OCH att det inte är så förbannad synd om dig alltid.
Får påminna mig om att han faktiskt inte är frisk.
En diskussion med honom om olikheter är heeelt lönlöst.
Bara att se glad ut och gå vidare. Prata om vädret och i övrigt sluta tro att man skall ha nån relation med honom som innehåller MINA känslor. Hans får ju såklart gärna plats men mina kan vi glömma.
...asså... egentligen så innehåller mina tankar runt allt detta SÅ mycket mera än det jag skriver. Det finns så mycket bitterhet jämnt mot honom som inte jag tar upp här... inte nu iaf. Orkar inte älta. Listan är milslång. Bara allt som gör mig bitter för stunden...
Hans 'jag måste leva livet nu' hysteri bara tre månader efter mammas död gör mig så illamående.
Men ja... som sagt.
Jag måste släppa det.
Jag kan intet göra, intet förändra, intet tillföra.
Jag kan bara acceptera och flytta blicken mot dom människorna som som jag är i sorg och i STOR saknad.
Jag ger upp.
Här och nu.
Vi är ingen bråkig släkt och jag tänker INTE låta detta bli droppen.
/tant trassel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar