Trots död, missförstånd, 'fattigdom' och oklippt gräs så finns det väl ändå en sak som alltid får mig att andas lite lättare.
Mina barns närvaro.
Busiga ja, men kloka och bra barn.
(busig som i 'jag tror jag och min kompis gör ett hål i väggen på dagis för det KAN ju gömma sig godis där bakom... eller...jag och min kompis ställer oss och ger dom stora barnen på skolgården fingret och skriker Fuuuuck Youuuuu tills fröken som jag skall ha efter sommaren då jag börjar förskoleklassen kommer fram och 'visar vart skåpet skall stå')
Jag är SÅ lycklig att dom finns hos mig. Dom ger mig SÅÅÅ mycket.
Jag är på riktigt halv utan dom.
Kärlek <3
/tant trassel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar