Solfilten of the släkt

Solade en stund idag på en filt...
Tryckte ned näsan i filen och mindes just då känslan mot min kropp och i min näsa.
Känslan av minnen som dök upp.
Den filen har följt mig under hela min uppväxt. Det är farmors gamla filt som vi antagligen tog hem till oss när hon dog i början av 80-talet. Den filten har nog varit med på hälften av alla bilresor som gjorts med min familj och dessutom den ultimata solfilten hemma av nån orsak. Kanske för att den tålde att ligga i gräset. Hålet har funnits så länge jag kommer ihåg.

Så här ligger jag altså igen.
På samma filt av fuskpäls som blänker i solen.
Längtar till nästa torsdag, då dom är här igen... mamma å pappa.

Puss på er.
/tant trassel