Arbetslöshet = Frihet?

Äre kanske inte dax nu... för ett inlägg?

Har haft en körig vecka av... arbetslöshet :P

Nä men asså... solen har bakat och jag är inte den som vill sitta inne då.

Sen har väl inte lusten funnits där.

Vissa pratar om arbetslöshet som frihet... sommarlov...

Men så är det inte i min värld.

Jag blir till en början förlamad.

Kan inte ta mig för nåt vättit alls.

Vet inte vikken ende jag skall börja i. Hur gör man när man är arbetslös?

Skrev in mig på AMS i Laxå i onsdags.

Var där några månader innan jag påbörjade min tvååriga utbildning som jag avslutade i fredags och DÅ var det INTE en behaglig upplevelse.

Jag gick verkligen dit med tanken att INTE låta detta bli den dåliga upplevelsen om alla pratar om. Jag skall gå dit med en positiv känsla och vara trevlig och tillmötesgående.

45 min senare kom jag ut därifrån och måde SKIT dåligt. SÅ nedtryckt i skorna och en djup känsla av värdelöshet och till intet gjord.

Dom månaderna var en lång resa av att försöka vara dom till lags så jag kunde få den elektriker utbildningen jag så gärna ville ha.

Men hur jag än gjorde räckte det inte till för dom att ge mig den. Det slutade med att jag mådde så dåligt efter att ha blivit lovat nåt, nekat, lovat, nekat så många ggr att jag till slut sökte den utbildningen jag som sagt avslutade för nån vecka sen.

Men ja... nu var det alltså dax igen.

Bestämde mig för att bara säga ja å amen och genomlida mötet.

Det första som hände efter jag hade satt mig i väntrummet var att en JÄTTE söt tjej i min ålder kom fram bakom en skärm där hon hade suttit och hjälpt en arbetssökande med nåt på datorn, och snällt hälsade oss välkomna och frågade oss vad vi hade på hjärtat. Hon berättade då vem vi skulle hjälpa oss sen och sen... ja sen gick hon och satte på MUSIK!!

Tro det eller ej.

Det kändes som det lättade en bra bit :)

Jag kände mig överraskat och positiv.

Snart var det min tur och medan jag hade väntat hade jag noterat mig att jag inte kände igen NÅN av handläggarna från förra gången... Än en gång kändes det liiite bättre.

Peter tog hand om mig. En trevlig och på riktigt intresserad man som faktiskt verkade se vad jag behövde.

Jag fiskade lite efter elutbildningen igen men han tyckte att det fanns en risk att allt jag lärt mig under dessa två år skulle gå förlorad om inte jag såg till att börja jobba med det jag hade lärt mig.

Och ja... jag måste nog vid närmre eftertanke ge honom rätt.

Efter ett bra samtal satte han upp mig för ett möte med en riktigt handläggare och han förklarade sitt val av handläggare med att just denne hade bra kontakter inom industrierna i Laxå, vikket ju är precist vad jag behöver.

ÄN en gång blev jag gladeligt överraskad över att få träffa på en arbetsförmedlare som inte bara jobba för att avsluta ett möte utan som är genuint intresserad i att ge mig dom bästa förutsättningarna där jag nu står i livet.

Nu är det bara att ta nästa steg... vikket det nu skall vara.

Får fundera. Bemanningsföretagens hemsidor är en bra början...

Gick inte så bra igår när jag skulle lägga in mitt CV på Uniflex men jag får väl försöka idag igen.

bara två timmars jobb gick förlorad menmen... skam den som ger sig... eller ? :)