Är så bra på att lägga locket på.
Alla andra verkar ta tag i sina liv, sina problem.
Själv har jag nästan dagligen mått dåligt i min situation under nästan två år nu.
Mått dålig att jag lever i den verkligheten jag gör.
Mått dåligt för att jag inte tar tag i saker och ting och låter andra involverade tro att det är lugnt.
Mått dåligt för att andra pga mig kanske mår dåligt.
Mått dåligt för att jag inte kan spå om framtiden för alla inblandade och se att allt kommer bli bra.
Mått dåligt för att jag inte KAN må bra i min verklighet.
Mått dåligt för att jag inte lyckas känna, inte lyckas hitta tillbaka.
Varför kan inte bara allt lösa sig av sig självt?
Varför skall alltid nån bli sårad när det ända man vill är att visa att man vill göra en förändring av hänsyn och omtanke till andra, inte bara för att JAG skall må bättre.
Det skulle kunna bli så himla bra... faktiskt... för alla...
Jag vet det. Men om den andra inte förstår att jag inte är ute efter att skada och förgöra så är det så svårt att komma till skott.
Jag kan inte vara den jag 'borde' vara.
Bara vara mig. Och en gladare och mera harmonisk variant av mig finns därinne...
Hon behöver bara släppas fri.
/tt
1 kommentar:
problemet är inte i singular utan det är som en kedjeraktion.
och för att komma nån vart måste man börja själv- sätta bollen i rullning.
du behöver få prata med nån professionellt för din EGEN skull (ja du måste få vara ego!) och genom det kan det bli att man som ett par kan få prata med nått proffs...det är starten men det är inte lätt, det är inte lätt att medge att man behöver hjälp utifrån.
Det är inte lätt att ta steget för man vet inte vad som händer i framtiden- vad för boll som sätts i rullning.
man måste skapa orken, ta orken att ta första steget annars kan det gå flera år till... och vill du det?
Du har också två barn och du sätter de i första rum, då kan lilla minsta val du gör kännas som världens EGOgrej..men tänk så här dina-era-barn kommer märka mer och mer av hur ni är och det kan kanske färga dem när dom blir äldre ger dem fel signaler.
ni vill bägge det bästa för era barn..men det bästa är att du som mamma och han som pappa mår BRA...för mår inte ni bra mår inte barnen bra i längden...
men det är inte lätt och kräver så mycket ork och engagemang.
kram
Skicka en kommentar