Det ær lite obehagligt att vara hemma denne gång.
Mamma ær helt bortrensat från huset.
Ett par bilder på væggen ær det som finns kvar. Allt annat ær borta. Saker som HON gillade och anvænde. Allt från skålar, køksredskap, service, dukar, torrvaror, sysaker, receptsamning (idiot att kasta det!!! Ænda från mormors och hennes mammas tid Oersættligt), kaffeburken som jag ælskade, bøcker... altså ni fattar... det ær TOMT i vikket skåp jag æn øppnar. Det finns intet! Pappa skulle få plats i en etta med dom sakerna han har sparat. Nu bor han på 140 m2
Det kænns så otroligt sorgligt och på många sætt tragiskt. Jag har inte fått en chans att ta med mamma hærifrån. Før det ær ju så jag ær... minnen...prylar...det hør ihop før mig.
Jag var uppe på vinden som faktiskt oxå ær næra på helt tømt. Det brukar vara fullt dær.
Har rensat det sista och tagit det jag vill ha. Mycket av mina egna gamla saker från hela min skoltid. Gamla minnen som kommer tillbaka. Ni vet... skolbøcker från ettan... man tar i en læsbok och innan man har øppnat den vet man exakt hur førsta sidan ser ut och vad som står.
Jag minns kænslan nær man fick vissa av skrivbøckerna, nær man ritade vissa teckningar osv. Tænk att minnen kan sitta så hårt? Obetydliga minnen ju egentligen...
Så nu skall jag se hur mycket jag får plats med i plutten. Resten får jag ta næsta gång.
Pappa har åkt ivæg nu till hon ni vet. Ser væl honom på søndag eller måndag igen.
Nu måste jag fixa det sista infør resan till brøllopet imorn.
Ska ju sova på hotell och allt sånt fint. Det ingår i festen :)
Skall først gå bort till det som finns kvar av mamma... Min ælskade moster. Mamman till bruden :)
Ha en fin dag. Så ska jag bæra all skit så gott jag kan.
/tant trassel
4 kommentarer:
Men allvarligt!?! Har han slängt alla saker efter din mamma utan att du har fått gå igenom och ta hem det du kan tänkas vilja ha först?
Jävla idiot i sådana fall!
*styrkekramar*
ja på ett ungefær så Jennie. Saker som ær oersættligt som recept från min mormor och från hennes mamma. Kommer aldrig tillbaka igen.
Såg igår att min gamla frukosttallrik från nær jag var liten ær borta.
Jag skiter væl i møbler och saker som ær værda nåt. Det som ær værd nåt før mig ær ju sånt som var hon och som hon gillade. Sånt som æven var en del av mig.
Men jag kan tyværr inte gøra nåt åt det. Vara glad att jag han ta hennes smycken iaf och hennes examenspapper.
men varför gör han så...jag blir så arg och frustrerad över att han är så ego (ja han må va dålig men va fan man behöver väl inte vara en idiot!) att han inte tänker på att du kanske vill ha skaerna utan han bara slänger allt....
önskar jag kunde rädda det som du velat ha...hur kunde han kasta receptsamlingen?
kram
därför att han är en nöt orcid.
Skicka en kommentar