Simon skulle ha följt med mig men livet hatar mig just nu så jag får åka ensam.
Det är första gången jag bilar själv till Danmark.
Känns lite som att äta fin middag på restaurang ensam. Gott fast inte trevligt och roligt alls... nej förresten, det kanske inte ens gott bara för det.
Så blir resan.
Jag skall hem till min fina kusin Camillas bröllop och det är typ det enda jag ser fram emot. Inte resan, inte pappa, inte Danmark utan bara bröllopet som jag oxå ska delta i... ensam.
För första gången nånsin längtar jag INTE hem. Jag ser inte fram emot att åka hem som jag annars alltid har gjort.
Men nu kör vi. Måste ju.
Känns grymt otryggt dock. Det är nattfärjan jag skall åka med vilket betyder att man sover på nåt golv eller en soffa och jag känner mig väl lite utsatt som ensam tjej. Frågan är om jag vågar somna... gör jag inte det då orkar inte jag åka bil sen.
Packar ned klänningen som jag skall ha på. Skulle bli så fin bredvid Simon i hans fina mörkblåa byxor...
Till den blir det mina röda Hasbeens som jag köpte när HM sålde dom förra sommaren.
Håret får te sig bäst det vill. Vet intet om hår och håruppsättningar och jag kan tyvärr inte betala mig ifrån det heller. Så det får fara bäst det vill.
...eg skiter jag i vikket dom.
/tant trassel
4 kommentarer:
ditt hår är vackert som de tär med alla sina lockar och rufs..bara låt det vara.
Jag vill bara krama dig och hålla om dig tills allting blir bra och ingenting gör ont längre, för att jag tycker att du är en fenomenal människa! Du bryr dig, engagerar dig, löser de mest olösbara problem utan att ge avkall på den du är! Karina, du är fanimej en idol och nu tar du dig i kragen och följer dina drömmar!!! <3 KRAM!
Är det slut mellan dig och din pojkvän? //en trogen läsare som älskar din blogg!
Lillskatan: va fint sagt! Tack <3
Anonym: Ja det är slut. Kan dock inte sluta hoppas. Kommer ta tid.
Skicka en kommentar