Fristad

Känner ni igen känslan att vara ganska bra på att anpassa sig, ha lite svårare att smälta in och inte alls känna sig hemma nån stans?
Så har jag nog det litegrann.
En orsak kan vara att jag under min uppväxt har flyttat otroligt många ggr och är mera eller mindre rotlös.
Jag har typ inga kontakter från grundskolan, högstadiet och därefter hade man blivit så van att bli ryckt upp heltiden så man fortsate det livet.
Idag har jag bott på 14 olika orter. Alltså 14 olika ggr jag har tvingats att börja om. Hitta nya bekantskaper.

Jag tror att jag längtar efter rötter. Efter ett ställe att slå mig ned och inte längta ifrån.
Där jag kan vara som jag är, växa som människa, medmänniska och vän och där allt jag älskar vid ett boende, finns.

Inte för att jag vet vad det innebär och vad som egentligen finns där bakom idyllen men jag SKULLE vilja testa att bo här:

Precist. Fristaden i Kbh. Christiania.
Underbara fina Christiania.
Min bror har bott där under en del åt i en gammal tågvagn. Var där och hälsa på några dagar när jag var 12 år minns jag.
Gick på PuscherStreet kl halv tolv på natten för att köpa mjölk åt min bror. var aldrig rädd. Jag kanske inte helt förstod men det var en ganska underbar känsla jag hade där i fristaden. Jag längtar dit igen och skulle på riktigt vilja stanna där ett tag och på ett vuxet sätt suga in miljöerna.
Nu har Christiania blivit köpt loss från kommunen av nån förening. Vet inte vad detta kan innebära för framtiden. Men jag gissar på en friare fristad.
Ett ställe där ett tokstolle kan få va en stolle.
Fatta va normal jag skulle känna mig :)
OBS. Vill bara tillägga att jag inte knappt på något sätt är drogliberal. Jag är är ganska nego till all användning av droger mycket baserat på människor som jag älskar har förstörd sina liv pga detta. Närmast min bror. Det gäller även alkohol. Om man inte orkar med sin verklighet och har behov av att rymma bort från den, ok. Det vill vi väl alla ibland kanske.
Men att ta sin tillflykt i en annan veklighet, det tycker jag är korkad.
Jag har alkoholproblem i släkten (bror o pappa ibland) och jag är riktigt försiktig när det kommer till min egen konsumtion. Analyserar ofta min användning av alkohol och glad blev jag när jag runt midsommar var så långt nere som jag nånsin varit tror jag, att jag absolut inte hade lust att dricka.
Kändes skönt att känna såhär i efterhand att det inte var ett alternativ för mig.
-oj va långt det vert nurrå... :)
Nej mitt liv i Christiania skulle inte innehålla kvällsturer på PuscherStreet av DEN orsaken iaf.
/tant trassel