Framkommen

Var hælsad från kontinenten! Hær har ni danskt tangentbord och jordens sæmsta uppkoppling... eller kanske nærmre jordens sæmsta dator men ni får finna er eller skita i mig en vecka å læsa sen nær ni førstår vad jag skriver igen :)

Resan som jag ju var tvingad att utføra sjælv gick relativt bra.
Jag bestæmde mig før att førsøka njuta lite. Palnera fina saker før mig. Før min skull. Gøra sånt som kænns lite gøtt i sjælen.

Først hade jag bestæmt mig før att ta en kopp kaffe och lite rast vid Brænnebrona Gæstis vid Gøtene, vikket ær ett stælle jag har passerat många ggr på min væg till och från Danmark, alltid beundrat men aldrig stannat på.
Nu var det dax.

Det ær den ballaste vægkrogen jag har sett nånsin tror jag.

Det stod tomt i många år har jag før mig.
Inne var det ballt oxå :) Kanske liiiite ogenomtænkt men ballt. Många fina saker och jag bara kænde en otrolig længtan, en længtan som jag har haft många ggr innan, att sjælv æga och driva något sådant ballt stælle.
Kommer aldrig hænda men drømmar finns det gott om.

Stannade æven vid en pytte rastplats vid en sjø och åt min lunch. 

Svårt att førena længtan efter honom med att sitta dær fram før allt vackert med føtterna i vattnet. Det blir så tragiskt ensamt då.
Allt fint vill man ju dela med någon man tycker om. Inte sjælv. 
Jag skall bara gøra tråkiga saker från och med nu så slipper jag den kænslan... 


Mina stopp på vægen resulterade i att tiden innan det var dax att infinna sig vid færjan i Varberg INTE skulle ræcka till.
Jag hade valt den kortaste men VÆRSTA vægen. Det var smala vøgar, mycket bilar och typ 60-80 km/t hela tiden. 
Jag var nog næra att bli galen dær. Jag SKREK på alla jævla idioter att flytta på sig. Plutten beklagade sig øver mitt sætt att køra. Jag bad henne om førlåtelse många ggr om... Stena Line ringde. 'Hej... det står att ni ska med oss på avfarten om 25 minuter. Stæmmer det?' 
'JAA... folk kør som idioter (fast att det eg kanske var jag som kørde som en idiot men dom andra FATTA ju inte att jag har brådis!!) Jag skyndar så gott det går... och jag ær sjølv førresten... du kan stryka Simon *kniv i hjærtat*'
'Men hur långt har du kvar?' frågar hon snællt.
Och jag har absolut ingen aning om var jag ær och hur långt jag har kvar. 'Kanske 15 - 20 km' sæger jag.
Nu ær det 20 min kvar tills båten far.
PRECIST nær jag skall svænga in på færgplatsen med hjulen skrikande i svænget ringer hon igen... men ser mig komma farandes och lægger snabbt på.
Jag ber så hemskt mycket om førlåt och hon sæger snællt att det ær ok.
Det ær 7 min kvar till avfærd och jag ger Plutten en sista spark upp før rampen och hon næstan flyger in på færgan dær gubbarna står och trippar. Sist på plats. ANDAS UT.


Sjukt konstig kænsla att vara SÅ stressat och på en sek bara kunna slæppa allt. Man næstan somnar. Kroppen bara står av.
Fick andas en stund dær i bilen. Blunda en minut och sen ge mig upp på færjan.
Tack Stena Line!
Nu vet jag att jag ALDRIG skall ta vægen till Varberg øver Borås... ALDRIG. Det blir Gøteborgsvægen næsta gång och før alltid.

Båtresan gick bra. Åt godis och vert illamående... såklart. Godis e bajs. Det var iaf gott fram tills jag måde illa och det vert æckligt. 


Var hemma hos pappa vid ett på natten. Resan hade tagit mig knappt 12 timmar.
Plutten hade trots min galna kørning dragit drygt halv tank. Duktig bil. Tycker så mycket om henne :)
Nu har pappa fyllt upp henne och haft henne på verkstad før att avbalansera dæcken. Nåt hænde nær Simon o jag satt fast i skogen før några månader sen. Men nu ær hon glad igen :)

/tant trassel