Mening

Har en sån dära 'tom-känsla-dag'.
Konstigt hur allt plötsligt kan kännas så meningslöst.
Det mesta jag har gjort det sista året känns meningslöst.
All energi jag har lagt.
Meningslöst.
Alla tårar.
Meningslösa.
Det jag har kämpat för.
Meningslöst.
Den tron jag hat haft.
Meningslös. 

Hurra. Ni ser hur positiv jag är?
Känslan infann sig tror jag efter att en av mina fd svärmödrar hade lämnat mig med en stor kram efter hon hade hämtat min stege till låns.
Jag vert så påmind om det jag hade och det jag har kvar. Det jag har gett och det jag har fått. En ekvation som inte riktigt går ihop.
Tyvärr.
Men jag vill inte dö bitter. Jag är ingen sån *bestämmer*
Jag är bara så... tömd. Inga reserver har blivit fyllt på. Ändå så står jag här och känner att jag har sååååå mycket mera att ge.
Jag är en sån man utnyttjar med fördel.
Trots alla dessa känslor av tomhet, behov och svek så står jag redo. Redo att fortsätta ge. Att fortsätta kämpa. Redo att hitta nya sätt. Nya vägar för en fin framtid.
JAG äcklar mig lite. Vad är det för desperat människa som gör så?
So might be, men just nu så vill jag inte försöka dra mig ifrån.
Ödet garvar mig dock upp i ansiktet.
Både den och jag vet att detta bara ger djupare sår.

/tant trassel