Kolmården!!

Nu drar vi mot Kolmården och en otroligt efterlängtat dag!
We Are The World på radion å Nutellasmörgåsansiktet väl satt.
Weee!
/tant trassel

Nä nu!

Nåt är på gång i Villa Trassel...

Önskelistan

Önska går väl bra?
Den hära mattan har jag önskat mig sen den dök upp hos IKEA.

Dessutom funderar jag på att måla sypallen i harlequinmönster! Va tror ni om det!?
Frågan är väl om jag skulle lyckas med det konststycket :)
/tant trassel

Gammal å grå

Fotade mig innan tacomyset i fredags o ni vet när man fotar sig själv så måste man oftast fota typ 30 ggr innan man blir NÅGOT sånär nöjd.
Eller så är det för mig iaf.
Jag kämpade och kämpade och till slut insåg jag fakta.
Det GÅR inte att göra nåt åt det... åldern. Den är där. Jag är 37 år och så är det bara.
Jag har haft det jobbigt ett tag nu och det sätter sina spår.
Dessutom hänger hela mitt ansikte eftersom jag har varit så tjock så många år. Huden har inte hängt med lixom.
Nej ush... jag ser gammal och sliten ut. Bara att konstatera. Inget filter i världen kan ta bort det

Med rätt vinkel kan man dölja liiite av allt gammalt men det är väl bäst att bara inse fakta :)

Hej MedelåldersKarina

/tant trassel

Sjukstuga

Även fast det var pappahelg jobbade jag både lördag och söndag på campingen.
Pappan tog hand om barnen.
Men igår förmiddag fick jag ett sms där det stod att Zion hade kräkts tre ggr sen natten.
Så jag fick lämna jobbet mitt i kaos vid 17 för att hämta barnen så pappan kunde åka och jobba han mä.
Vi tog en kväll i soffan.
Hwila var oxå dålig. Båda somnade med feber.
Nu på morron verkar det va ok med båda.
Kolmården har vi fått skjuta fram tills torsdag. Hoppas vi är pigga tills dess.
/tant trassel

Vid sjön

Jobbar ibland på en camping som ligger vid Västra Laxsjön. Bara under sommaren såklart.
Fast att det har varit dunderblåsigt har det även funnits sånna här dagar. Stilla stilla. Lite mulet. Och jag bara känner en såååån längtan efter att få sitta därute i en liten båt.
Fiskespö. Tyst. En öl. Tyst.
Men jag måste jobba.
Komma på fötter.
Tycker dessutom att det är roligt att jobba med service. Servera människor. Göra fina kulglassar. STORA glassar. Skojja lite. Charma lite. Ta hand om. Få dom att må bra. Vända en sur mun till en lite mindre sur mun :)
Däri ligger utmaningen.
Sen att jag är heeeelt slut efter 10 timmar med full rulle, det förvånar väl ingen. Jag är ju en liten tant :)
/tant trassel

Gomorron madam

För typ 6 år sedan köpte jag ett åbäke till bakmaskin. Jag har aldrig ångrat mig en sekund.
Köper brödblandning på Lidl till drygt 10 kr. Det räcker till två fina stora bröd. Spetsar blandningen lite med korn och frön.
Det tar typ 1 minut att ladda maskinen och sen kan man gå och lägga sig och veta att kl 8 imorn bitti kommer jag ha färsktbakat bröd på bordet till frukost.
Och jag behöver inte lyfta ett finger :)
Mahmoud heter min assistent.
Tant Trassel heter jag.
Vi är bra ihop jag o Mackan.
/tant trassel

Tacomys

I fredags hade vi tacomys med Simons lilla familj och Josse & Magnus familj.
Tacomyset började för några år sedan då jag var i mitt äktenskap och då bestod tacomyset av tre 'hela' familjer.
Efter skilsmässan från R dog tacomyset ut men Josse, som är en fin vän till mig, och jag kom överens om att det var dax att börja igen. Det uppgraderade tacomyset bestod då av Josses familj och min o Simons.
Men sen tog vi ju slut.
Dock hade vi hunnit planera in tacomys hos Simon i Örebro så vi bestämde oss för att köra på det ändå. Vi tycker ju mycket om att umgås allihopa så...
Så vi körde hårt och det var en MYCKET livat kväll i en liten trea på väster den fredagen :)
Josse och jag tog ungarna till lekplatsen en stund för att dom kunde få springa av sig lite.
Det blev mycket skratt då dom åkte alla sex ungar i en lång rad nedför kanan.
Igen och igen och ígen åkte dom.
Kvällen avslutades med att bestämma att vi fortsätter med tacomyset. Nästa gång, om en månad, på landet hemma hos Josse o Magnus :)
Glad att inte allt bra behöver fattas mig.
/tant trassel

Får man lov?

Ja får man egentligen säga så? Känna så?
Jag förstår mycket väl att den känslan jag har inför att bli ensam förälder på nästan heltid, inte riktigt är 'ok'.
Jag tror kanske dom flesta skulle få den känslan av oro för sitt egna sociala liv och sin egen personliga lycka men ingen säger det.
Det handlar ju inte om att jag önskar bort barnen på något sätt.
Varannan vecka är dock det bästa av två världar för det mesta.
-vikket inte många erkänner heller.
Men för barnen är en fast bostad det absolut bästa!
Har haft det lite dåligt med att dom aldrig verkar kunna säga att dom är hemma hos SIG utan det blir antingen att dom är hemma hos mamma eller hemma hos pappa.
Dom måste känna sig extremt rotlösa!
Nu hoppas jag att det blir att dom är hemma hos SIG när dom är hos mig eftersom dom kommer vara här så mycket.

Vi har det bra ihop... jag å barnen. Klart vi kan bli arga på varandra men dagen slutar alltid med en stund i deras sängar där vi ser varan i ögonen och säger fina saker till varandra. Kramar, håller om, pussas, gosar.
Önskar jag kommer ligga där när dom är 13 år oxå. Eller iaf att man kan se varan i ögonen minst en gång om dagen och känna att man är älskad och att man älskar.
/tant trassel

Mindre o mindre

Han tyckte tre helger av fyra var för mycket (?)
Numera är jag ensam förälder på typ heltid.
Barnens pappa kommer ha dom varannan helg.
Var Karina kommer ta vägen då blir intressant. Jag är lite rädd. Att jag ska försvinna. Bli en ensam bitter medelålders brud som inte känner nån.
Jag är ju själv. Har ingen. Ingen familj. Ingen partner. O därmed ingen naturlig avlastning när man själv vill vara en del av ett övrigt liv.

Tappar man inte bort sig?

Jag är samtidigt så glad att få vara del av mina barns vardag o fritid på det sättet som det blir. Vi kommer bli ett tufft gäng. Jag vet det.

Ska bara vänja mig vid tanken, känslan och se det bra i detta.
Ska bara våga tro på våran framtid. På min. Att den finns.

/tant trassel

Och nu äntligen...

När man är en fattigröv som jag måste man fylla livet med sånna småsaker som gör en glad och ger 'mening'. Sånna saker som inte koster något.
Nåt jag har hemma och som kan göra mig lite glad är möbler och grundfärg :)
Till att börja med har jag tvingat mig själv att välja mellan mina två sy-pallar och valde efter moget övervägande denne som jag äntligen har grundmålat.
Slutfärgen är inte riktigt klar än och dessutom ser ni ett hål i pallen. TROR att det har suttit nån sorts kudde där antagligen broderat.
Det skall det bli igen. Denne gång skall det dock broderas in ett träffande budskap som passar dagens verklighet.
Pallen är signerat inuti och årtalet är 1951.
Den har givits till min kompis Sarah i hennes förra äktenskap, följd med Katja hem från Sarah och nu har Katjas ex 'kasserat' den och nu bor den alltså hos mig.
Så bra det kan bli ibland. Det tog emot LITE att måla den faktiskt. Men nu är det gjord :) Det lutar åt svart... som allt annat. Man måste va lite praktisk ibland :)

Och igår gav jag mig på mitt pelarbord och även detta kommer från Sarah. Jag fick tigga lite om att få bordet :)
Fick slipa skivan en del då den var full av skit men det ger sig ju snabbt.
Målade det igår kväll medan jag kollade på Bugsy Malone. Minns ni den förresten? :)

Nu återstår endast ett liiitet problem. Jag har inte råååd (tjatigt) att köpa färg :)
Så nu har jag två saker som inte får användas eftersom dom bara är grundade. Så just nu pryder en vaaacker duk mitt soffbord och jag är nära att kräkas varje gång jag ser det.
Jag ska sälja min själ så jag kan handla färg.
Så snart barnen är hos sin pappa igen ska jag ge mig på köksbordet... blir samma sak med det. Kommer stå grundat tills jag dör :)
Men kul har jag!
Jag mår SÅ bra av sånthär.
/tant trassel

Kirrad!!

Kollade just på mitt konto av en annan orsak och ser att det har kommit in pengar från 1:a majblomman!!
1500 kr och jag o barnen kan åka till Kolmården!!!
Weeee! Vi är så glada!

Har inte hört nå¨got från dom. Hade väntat mig ett mail eller telefonsamtal men dom verka tro att jag kollar kontot varje dag.
Nu ska här planeras...
När kan vi åka? Ska vi åka själva eller skall vi försöka få med nån?
Buss... vi måste åka buss dit tror jag. Swebuss har ju erbjudandet som vi kan använda oss av... det är 150 km dit. Undrar om ungarna orkar alla timmar det verkar ta på bussen.
Med bil kan vi dra hem när vi vill. Komma när vi vill.
Kommer jag bli galen av en hel dag ensam på Kolmården med barnen? Tror det är bra för oss. Dom har min fulla uppmärksamhet och jag har deras.
Jo vi skall nog åka själva. Packa en bra matsäck med kylklampor å skit.
-har redan lite fjärillar i magen :)
Kommer bli bra detta!
/tant trassel

I tystnaden

Märker som så många gånger förr att jag för det mesta är hemma i tystnad.
Visst att barnen finns här och vi umgås, pratar eller tjafsar men plötsligt har dom dragit till granntanten och jag är själv. I tystnaden. Jag har aldrig radion på. Särskild inte när jag har barnen.
Jo på morron kan jag ha det en stund när jag intar morronkaffet men efter ett tag märker jag att jag har stängt av.
Jag kan gå nästan en hel dag, som idag och plötsligt komma på att det är tyst runt mig och att det har varit så hela dagen.
Kan sätta på musik bara för att jag tänker att det är nåt fel på mig som inte tycker det är jobbigt att bara lulla runt i tystnaden.

Visst ibland känner jag verkligen för att lyssna på musik. Jag HAR sånna dagar. Men då börjar det ofta på morron.
Nej jag går där. Men mina tankar. Jobbiga, glada, elaka och hämndlystna. Alla tankar får utrymme och jag är inte rädd för någon. Jag är inte rädd att bryta ihop i tårar, vilket är den mest återkommande reaktionen på mina tankar nu för tiden. Jag är inte rädd att känna tankar och känslor komma. Jobbigt kan det vara JA men jag är inte rädd.
Dom kan komma i tystnaden. Ljuden kan hjälpa mig dämpa dom. Men jag vill inte. Inte just nu. Dom är för många och jag är rädd att vi alldeles för ofta stänger av för verkliga känslor genom ljud.
Vad är vi rädda för? Att vi inte kan bära dom? Att vi måste ta ställning, fatta beslut?
Det är väl ändå så vi växer med oss själva?

Jag har dessutom ingen tv. Ja tv finns men ingen sån box så vi kan bara titta på DVD.
Orsaken till att tvn försvann var pengar. Jag har varit tvingad att ta bort allt som ger mig extra kostnader. Därunder faller bla tv & internet.
Men det är SÅ skönt. Slöglo finns inte. Jag är inget tv-fan i förväg. Det händer ytterst sällan att jag orkar sitta fram för tvn en hel film igenom.
Nu kan jag välja på kvällen vad jag vill titta på. DVDlagret är väl inte så jättestort men man kan ju låna av folk.
Ungarna är vana vid att det inte går efter deras huvud så dom accepterar att det bara är DVD som gäller härhemma.
-idag lider jag lite extra dock då dom hittade en gammal Teletubbies dvd som dom ville se.
*hatar*
Zion sitter och skäller på Tubbisarna för att dom är så tröga och korkade hahaha. 'Plock UPP den dåååååå!!' låter det från vardagsrummet.
Eller 'det DÄR hade jag kunnat göra skitfort mamma'
:)

Men hur som... äkta känslor och dom i tystnaden är inte farligt. Testa att vara utan ljud med dig själv en hel dag. Man hinner med att mala en del :)
/tant trassel

Mening

Har en sån dära 'tom-känsla-dag'.
Konstigt hur allt plötsligt kan kännas så meningslöst.
Det mesta jag har gjort det sista året känns meningslöst.
All energi jag har lagt.
Meningslöst.
Alla tårar.
Meningslösa.
Det jag har kämpat för.
Meningslöst.
Den tron jag hat haft.
Meningslös. 

Hurra. Ni ser hur positiv jag är?
Känslan infann sig tror jag efter att en av mina fd svärmödrar hade lämnat mig med en stor kram efter hon hade hämtat min stege till låns.
Jag vert så påmind om det jag hade och det jag har kvar. Det jag har gett och det jag har fått. En ekvation som inte riktigt går ihop.
Tyvärr.
Men jag vill inte dö bitter. Jag är ingen sån *bestämmer*
Jag är bara så... tömd. Inga reserver har blivit fyllt på. Ändå så står jag här och känner att jag har sååååå mycket mera att ge.
Jag är en sån man utnyttjar med fördel.
Trots alla dessa känslor av tomhet, behov och svek så står jag redo. Redo att fortsätta ge. Att fortsätta kämpa. Redo att hitta nya sätt. Nya vägar för en fin framtid.
JAG äcklar mig lite. Vad är det för desperat människa som gör så?
So might be, men just nu så vill jag inte försöka dra mig ifrån.
Ödet garvar mig dock upp i ansiktet.
Både den och jag vet att detta bara ger djupare sår.

/tant trassel

Test igen.

Bilderna vill inte hamna annat än längst ned.

Nu testar vi om det går att kombinera två appar.


Haha. Det funkar. Ej suddig o på rätt plats.

Nya möjligheter

Mina barn är, när dom bor hos sin pappa varannan vecka, på dagis och i skola/fritids från kl 08:20 då Hwilas skola börjar, till kl 19:45 ungefär då pappan kommer från jobbet.
Som ni ser är det extremt långa dagar och går på inget sätt att försvara.
Barnen hatar det och kvällis i Laxå liknar mera förvaring än OMSORG.
Detta är en av orsakerna till att jag vill ha förändring i våra liv.
Som ni vet så tycker jag inte heller att det finns någon framtid i Laxå. Varken för mig eller barnen eller för den sakens skull för barnens pappa. Han är storstadsmänniska och klickar inte alls med Laxå.
DESSUTOM tycker jag att ska vi byta till en bättre skola och komma bort från Laxå då är det dax att göra det INNAN barnen kommer för mycket in i skolan här.
Men... jag kan ju inte bara ta barnen och dra till Örebro.
Pappan har rätt till sina barn och det skulle jag aldrig ta ifrån honom.
Men för ett tag sedan kom jag med ett förslag för att för det första slippa kvällis och för det andra ge oss möjligheten att förändra skolsituationen för ungarna och livssituationen för mig.
Även fast att jag inte är ihop med mitt livs kärlek längre så vill jag fortfarande flytta.
Mitt förslag lät: tre helger av fyra.
Alltså att R har barnen tre helger av fyra och jag har resten. Alla vardagar och var fjärde helg.
Detta betyder MASSOR kvalitetstid för R och barnen och en stabil och lagom vardag för barnen.
Jag slipper dessutom sitta hemma på hans barnveckor och må dåligt över att dom är på kvällis och jag är ensam hemma.

Och nu har R alltså sagt ja till mitt förslag.
Vi testar och ser hur det funkar.
I lugn takt.
och jag är så glad, för nu äntligen finns det möjligheter för oss som inte fanns innan.
Detta är inte för evigt. Målet är ju såklart att R skall ha barnen halvtid men med hans jobb som det ser ut idag är det typ ohållbart.

Barnen blev glada när jag berättade. Dom slipper kvällis :)
/tant trassel

-fula tallriken på bilderna kan du läsa om här

Mysitält

När jag för ett tag sedan skrev första gången om att vi tänkte söka majblomman hade bla Agnes skrivit en kommentar till det inlägget som gjorde mig glad och beslutsam.

Vi skulle tälta på våran semester. 

Eftersom det var första gången nånsin bestämde vi att det skulle ske hemma i trädgården precist som Agnes föreslog.

Har letat tält som en idiot men ingen har kunnat hjälpa mig.

Igår såg jag i Rusta reklamen att dom reade ut tvåmannatält för 99 kr.

Så när vi ändå skulle till stadsparken bestämde vi att åka förbi Rusta.

Barnen tog av sina spargrispengar och betalade för tältet.

Dom är så stolta över att dom kan bidra till att våran semester blir trevlig :)

Efter kvällsmaten hjälptes vi åt att välja ut en plats i trädgården och sedan slå upp tältet.

Alla sovprylar trycktes in i det pytte tältet och ungarna provmyste en stund innan vi stängde igen och gick in.

Vi taggade sen med film och chips och klockan han bli nästan 23 innan vi hade läst klart sagan i mörkret i tältet och gosade in oss hos varandra.

Det var så mysigt att ligga där och lyssna på alla ljud som med lite fantasi kunde bli vad som helst. 

Men vi somnade gott och sov till kl 7 då barnen vaknade glada och störtade ut för att hoppa studsmatta.

Det hade dom nämligen bestämt sig för på kvällen att dom skulle göra när dom vaknade antagligen pga det, av Zion, strategiskt placerade tältet. Precist bredvid studsmattan.

Nu spanar vi på vart vi skall våga sova nästa gång.

Detta gav mersmak :)

Tack Agnes för förslaget!

Kram

/Tant trassel

Test

Testar bloggers app. Har haft problemo med bilderna när jag har bloggat från en annan app så nu får vi se om det blir suddiga bilder med denne oxå.

...det funkade ju jättebra. Bilderna vert inte suddiga...
Hur gillar ni tapeten förresten?
Bilden är tagen hemma hos Simon i hans kök.
Vi har spanat på lämplig tapet väldit länge dit hem och nu hade han äntligen bestämt sig... för den snyggaste :)
Tycker jag e bra.
Det är en Boråstapet och hon som har designat den heter Hanna Werning.
Josef Frank börjar kännas aningens uttjatat känner jag och detta känns som en litet friskt vindpust.
/tant trassel

Skogen för trädn

Fredag åkte jag o barnen till Örebro. Vi hade som quest att växla in alla mynt från deras två spargrisar och eftersom Laxå är en skithåla går det inte att göra här, då banken inte hanterar pengar.
Men vi tog det som en utflykt och började på IKEA med en billig lunch... som vi fick vänta en stund på :)
Sen in till stan och börja leta efter ett ställe som ville ha våra mynt.
Det vert ett fasligt letande och till slut vert vi tipsade om ett ställe som hette typ Loomit som skulle ligga vid konserthuset.
Letade ihjäl oss tills jag till slut plockade fram internet och GPSen :)
Vi hittade Loomit på baksidan av typ VC i ett skumt inhägnad område där det såg mycket förbjudet ut att gå.
Men det gick bra. 10 min innan det tydligen obemannade lilla rummet skulle stänga hittade vi en automat där man kunde kasta i alla mynt och sätta in på valfritt konto.
Det första Zion säger är: Mamma, en sån finns på ICA hemma i Laxå
Jag upplyser honom om att han har helt fel.
Väl hemma i Laxå på ICA för att handla fredagsmys, ser jag... där står den. På vår Ica. Växelautomaten. Han hade rätt... den fanns där hela tiden. Jobbigt att bli golvad av en 5åring faktiskt ;)
 

Nå. Vi satte oss vis slottet med en slush och en IKEAbulle (smart mamma som visste att hon kunde spara massor genom att handla fika på IKEA och ta med till stan) och njöt lite i solen mellan regndropparna.
Hwila hade en halv timma tidigare smågråtit eftersom hon hade börjat frysa så hämskt och vi fick till slut gå å KÖPA en tröja till henne. Hittade en varm ful sak på nån REAhylla. Hon blev iaf varm och vi slapp åka hem på en gång.

/tant trassel

Majblomman -> Kolmården

Här om dan hade vi projekt 'skriva brev till majblomstanten i Laxå'
Vi berättade om oss, våran situation och vad vi skulle vilja ha hjälp med.
Barnen fick rita. Det blev som ni ser djur som dom ville kolla på om vi skulle få åka till Kolmården.

Zion ritade en elefant, som vi sen upptäckte var utan snabel. Det åtgärdades såklart snabbt så inte den behövde va utan.

Hwila ritande och färglade, lite mindre noggrant än sin lillebror, en tiger.

Mamman försökte skriva ihop ett sakligt brev utan snyft och tillsammans la vi allt i ett stort kuvert som Hwila hade ritat och skrivit på och lämnade det i tantens brevinkast.
Nu har vi gjort vad vi kan. Barnen vet att det bara KANSKE blir Kolmården.
Hittade förresten ett erbjudande på Swebuss hemsida då man åker från Örebro till Kolmåden t/r för ca 1100 kr inkl inträde på zoo. Det blir då endast 100 kr för resan vilket ju är toppen! Jag menar... va kan tåg eller bensinen dit kosta? Ganska mycket...
Men nu får vi se :)
Hoppas med oss.
/tant trassel

Massor plats

Utan större problem fick fåtöljen jag köpte sista jag var hemma i DK, plats i Plutten. Jag kan inte sluta förvånas över lastningsutrymmet i den bilen. Det är helt sanslöst.
Nu är fåtöljen hemma iaf.
Längtar efter att få klä om den!!
Har samlat sten med hål i från stranden på Camillas bröllop som skall användas som tyngder till nackkudden.
Stolen ÄR just sådär skön som den ser ut :)
/tant trassel

Hem

Älskade hemland <3

Hemma igen sen knappt en vecka.
Rafsade ihop resten av min historia från mitt barndomshem, det som fanns kvar av mig och min mamma och sen tog jag tag i den långa resan hem.
Landade vid färjan i god tid. Hade laddat med kudde och filt så jag skulle ha en chans att somna på båten som åkte strax innan midnatt.
Väl om bord paxade jag en soffplats mitt i cafét så jag var säker på att ingen buse skulle ta mig medan jag sov.
Vilket var ett bra drag på vissa sätt och ett mindre bra på andra sätt.
Handlade upp mina sista danska mynt i taxfree, vinkade igenkännande till invandrargubben i caféet och oxå kände igen mig från resan till Danmark en vecka tidigare. Han hade tagit lite hand om mig då... som att låna ut sin nyckel till bildäck så jag kunde komma till bilen och byta kläder då jag frös som en gris. Dessutom bjöd han på refill på kaffet. KANSKE beror på att jag ju tog i med charmen så han skulle känna sig lite bra... :)
Jag bestämde mig för att ta en kopp kaffe innan jag skulle lägga mig och sova men väl vid caféet inser jag att pengarna inte räcker till.
Går till min plats och gör iordning min plats för natten. Då kommer gubben med en kopp kaffe med mjölk... 'Skulle inte du HA nå kaffe?'
Snäll gubbe :)
Somnar ihopknölat i en trång soffa med väckaklockan inställd på 04:30.
Försök somna på en båt med 100 andra i samma rum som ut över att prata spelar på black jack och det konstant låter pling pling pling när mynten ramlar med i vinstskålen.
Dessutom skulle personalen dammsuga.
Men jag måste ha somnat för plötsligt kommer cafégubben och väcker mig. 'Vi är snart i hamn' säger han...med en kopp kaffe i handen. 'här... du har du lite varmt att vakna med' :)
Känner mig lite bortskämt men med tanke på hur orolig jag var för att föra denna nattresa själv så känns det riktigt bra att han hade ett öga på mig under resan. Kändes tryggare.

04:45
Sen var jag on the road igen.
Ganska pigg.
Bara dryga 400 km åter att åka.
Gasolin på bilstereon och Plutten for iväg.
Runt Skara var jag döööödstrött. Men jag kom ända hem och sov som en gris två nätter efter det.

Att resa själv verkar jag uppskatta ändå.
Det som är tråkigt det är att man är själv med sina upplevelser och det suger. Så är jag... jag vill uppleva saker med nån annan. Inte själv.
Va ska jag ha det till? Ensamma upplevelser.

/tant trassel

Utrensat

Det ær lite obehagligt att vara hemma denne gång.
Mamma ær helt bortrensat från huset.
Ett par bilder på væggen ær det som finns kvar. Allt annat ær borta. Saker som HON gillade och anvænde. Allt från skålar, køksredskap, service, dukar, torrvaror, sysaker, receptsamning (idiot att kasta det!!! Ænda från mormors och hennes mammas tid Oersættligt), kaffeburken som jag ælskade, bøcker... altså ni fattar... det ær TOMT i vikket skåp jag æn øppnar. Det finns intet! Pappa skulle få plats i en etta med dom sakerna han har sparat. Nu bor han på 140 m2
Det kænns så otroligt sorgligt och på många sætt tragiskt. Jag har inte fått en chans att ta med mamma hærifrån. Før det ær ju så jag ær... minnen...prylar...det hør ihop før mig.

Jag var uppe på vinden som faktiskt oxå ær næra på helt tømt. Det brukar vara fullt dær.
Har rensat det sista och tagit det jag vill ha. Mycket av mina egna gamla saker från hela min skoltid. Gamla minnen som kommer tillbaka. Ni vet... skolbøcker från ettan... man tar i en læsbok och innan man har øppnat den vet man exakt hur førsta sidan ser ut och vad som står.
Jag minns kænslan nær man fick vissa av skrivbøckerna, nær man ritade vissa teckningar osv. Tænk att minnen kan sitta så hårt? Obetydliga minnen ju egentligen...
Så nu skall jag se hur mycket jag får plats med i plutten. Resten får jag ta næsta gång.

Pappa har åkt ivæg nu till hon ni vet. Ser væl honom på søndag eller måndag igen.
Nu måste jag fixa det sista infør resan till brøllopet imorn.
Ska ju sova på hotell och allt sånt fint. Det ingår i festen :)
Skall først gå bort till det som finns kvar av mamma... Min ælskade moster. Mamman till bruden :)
Ha en fin dag. Så ska jag bæra all skit så gott jag kan.
/tant trassel

Framkommen

Var hælsad från kontinenten! Hær har ni danskt tangentbord och jordens sæmsta uppkoppling... eller kanske nærmre jordens sæmsta dator men ni får finna er eller skita i mig en vecka å læsa sen nær ni førstår vad jag skriver igen :)

Resan som jag ju var tvingad att utføra sjælv gick relativt bra.
Jag bestæmde mig før att førsøka njuta lite. Palnera fina saker før mig. Før min skull. Gøra sånt som kænns lite gøtt i sjælen.

Først hade jag bestæmt mig før att ta en kopp kaffe och lite rast vid Brænnebrona Gæstis vid Gøtene, vikket ær ett stælle jag har passerat många ggr på min væg till och från Danmark, alltid beundrat men aldrig stannat på.
Nu var det dax.

Det ær den ballaste vægkrogen jag har sett nånsin tror jag.

Det stod tomt i många år har jag før mig.
Inne var det ballt oxå :) Kanske liiiite ogenomtænkt men ballt. Många fina saker och jag bara kænde en otrolig længtan, en længtan som jag har haft många ggr innan, att sjælv æga och driva något sådant ballt stælle.
Kommer aldrig hænda men drømmar finns det gott om.

Stannade æven vid en pytte rastplats vid en sjø och åt min lunch. 

Svårt att førena længtan efter honom med att sitta dær fram før allt vackert med føtterna i vattnet. Det blir så tragiskt ensamt då.
Allt fint vill man ju dela med någon man tycker om. Inte sjælv. 
Jag skall bara gøra tråkiga saker från och med nu så slipper jag den kænslan... 


Mina stopp på vægen resulterade i att tiden innan det var dax att infinna sig vid færjan i Varberg INTE skulle ræcka till.
Jag hade valt den kortaste men VÆRSTA vægen. Det var smala vøgar, mycket bilar och typ 60-80 km/t hela tiden. 
Jag var nog næra att bli galen dær. Jag SKREK på alla jævla idioter att flytta på sig. Plutten beklagade sig øver mitt sætt att køra. Jag bad henne om førlåtelse många ggr om... Stena Line ringde. 'Hej... det står att ni ska med oss på avfarten om 25 minuter. Stæmmer det?' 
'JAA... folk kør som idioter (fast att det eg kanske var jag som kørde som en idiot men dom andra FATTA ju inte att jag har brådis!!) Jag skyndar så gott det går... och jag ær sjølv førresten... du kan stryka Simon *kniv i hjærtat*'
'Men hur långt har du kvar?' frågar hon snællt.
Och jag har absolut ingen aning om var jag ær och hur långt jag har kvar. 'Kanske 15 - 20 km' sæger jag.
Nu ær det 20 min kvar tills båten far.
PRECIST nær jag skall svænga in på færgplatsen med hjulen skrikande i svænget ringer hon igen... men ser mig komma farandes och lægger snabbt på.
Jag ber så hemskt mycket om førlåt och hon sæger snællt att det ær ok.
Det ær 7 min kvar till avfærd och jag ger Plutten en sista spark upp før rampen och hon næstan flyger in på færgan dær gubbarna står och trippar. Sist på plats. ANDAS UT.


Sjukt konstig kænsla att vara SÅ stressat och på en sek bara kunna slæppa allt. Man næstan somnar. Kroppen bara står av.
Fick andas en stund dær i bilen. Blunda en minut och sen ge mig upp på færjan.
Tack Stena Line!
Nu vet jag att jag ALDRIG skall ta vægen till Varberg øver Borås... ALDRIG. Det blir Gøteborgsvægen næsta gång och før alltid.

Båtresan gick bra. Åt godis och vert illamående... såklart. Godis e bajs. Det var iaf gott fram tills jag måde illa och det vert æckligt. 


Var hemma hos pappa vid ett på natten. Resan hade tagit mig knappt 12 timmar.
Plutten hade trots min galna kørning dragit drygt halv tank. Duktig bil. Tycker så mycket om henne :)
Nu har pappa fyllt upp henne och haft henne på verkstad før att avbalansera dæcken. Nåt hænde nær Simon o jag satt fast i skogen før några månader sen. Men nu ær hon glad igen :)

/tant trassel

Bröllop

Imorn tar jag och åker mot Danmark i Plutten.
Simon skulle ha följt med mig men livet hatar mig just nu så jag får åka ensam.
Det är första gången jag bilar själv till Danmark.
Känns lite som att äta fin middag på restaurang ensam. Gott fast inte trevligt och roligt alls... nej förresten, det kanske inte ens gott bara för det.
Så blir resan.
Jag skall hem till min fina kusin Camillas bröllop och det är typ det enda jag ser fram emot. Inte resan, inte pappa, inte Danmark utan bara bröllopet som jag oxå ska delta i... ensam.
För första gången nånsin längtar jag INTE hem. Jag ser inte fram emot att åka hem som jag annars alltid har gjort.
Men nu kör vi. Måste ju.
Känns grymt otryggt dock. Det är nattfärjan jag skall åka med vilket betyder att man sover på nåt golv eller en soffa och jag känner mig väl lite utsatt som ensam tjej. Frågan är om jag vågar somna... gör jag inte det då orkar inte jag åka bil sen.

Packar ned klänningen som jag skall ha på. Skulle bli så fin bredvid Simon i hans fina mörkblåa byxor... 

Klänningen är från Vila och gick på 299 kr
Till den blir det mina röda Hasbeens som jag köpte när HM sålde dom förra sommaren.

Röda tånaglar såklart och ett pärlhalsband av svagt rosa sötvattenspärlor. Då tror jag till o mä att JAG orkar va med mig själv en hel dag.
Håret får te sig bäst det vill. Vet intet om hår och håruppsättningar och jag kan tyvärr inte betala mig ifrån det heller. Så det får fara bäst det vill.
...eg skiter jag i vikket dom.
/tant trassel

Om ni förstår

OM ni förstår att läsa danska OCH tycker om en mat/bakblogg då och då då måste ni titta in till Sif på Anarkistens Kogebog
Sif är så underbart rolig och klok.
Dennegång har hon bakat min absoluta faviskaka. Drömmekage. I texten förklarar hon lite tankar bakom baket och kakan.
Som hon brukar. Hon är till skillnad från alla andra matbloggare, skitrolig.
/tant trassel

Och vet ni VAD!!?

Dän dära tävlingen hos




där man kunde vinna den HÄRA saken med valfri text



















Vet ni vem som vann den tävlingen?
ICH!
*äkta glädje*
Jag är HELT säker på att dom skall höra av sig när som helst å säga att det vert ett fel, att dom såg fel på lappen, att dom hade glömt att lägga alla andra lappar med tävlande namn i hatten, att dom har kommit på att danskor inte får delta i tävlingen.
NÅT...
Vågar nästan inte va glad...
Fast jag kan såklart inte låta bli :)
Jag är så äckligt lycklig som man kan bli över en sak man fått. I-landsLycklig.
Härligt. Skall tillåta mig själv att få va det.

TACK fina fina systrar för detta!

JAG måste oxå ha en tävling här... det måste va så underbart roligt att låta nån vinna nåt dom verkligen vill ha... göra nån glad, finns det nåt bättre egentligen?
Nu skall jag bara komma på nåt som jag har som nån annan vill ha :)
Kanske blir lite svårt haha

/tant trassel

Fristad

Känner ni igen känslan att vara ganska bra på att anpassa sig, ha lite svårare att smälta in och inte alls känna sig hemma nån stans?
Så har jag nog det litegrann.
En orsak kan vara att jag under min uppväxt har flyttat otroligt många ggr och är mera eller mindre rotlös.
Jag har typ inga kontakter från grundskolan, högstadiet och därefter hade man blivit så van att bli ryckt upp heltiden så man fortsate det livet.
Idag har jag bott på 14 olika orter. Alltså 14 olika ggr jag har tvingats att börja om. Hitta nya bekantskaper.

Jag tror att jag längtar efter rötter. Efter ett ställe att slå mig ned och inte längta ifrån.
Där jag kan vara som jag är, växa som människa, medmänniska och vän och där allt jag älskar vid ett boende, finns.

Inte för att jag vet vad det innebär och vad som egentligen finns där bakom idyllen men jag SKULLE vilja testa att bo här:

Precist. Fristaden i Kbh. Christiania.
Underbara fina Christiania.
Min bror har bott där under en del åt i en gammal tågvagn. Var där och hälsa på några dagar när jag var 12 år minns jag.
Gick på PuscherStreet kl halv tolv på natten för att köpa mjölk åt min bror. var aldrig rädd. Jag kanske inte helt förstod men det var en ganska underbar känsla jag hade där i fristaden. Jag längtar dit igen och skulle på riktigt vilja stanna där ett tag och på ett vuxet sätt suga in miljöerna.
Nu har Christiania blivit köpt loss från kommunen av nån förening. Vet inte vad detta kan innebära för framtiden. Men jag gissar på en friare fristad.
Ett ställe där ett tokstolle kan få va en stolle.
Fatta va normal jag skulle känna mig :)
OBS. Vill bara tillägga att jag inte knappt på något sätt är drogliberal. Jag är är ganska nego till all användning av droger mycket baserat på människor som jag älskar har förstörd sina liv pga detta. Närmast min bror. Det gäller även alkohol. Om man inte orkar med sin verklighet och har behov av att rymma bort från den, ok. Det vill vi väl alla ibland kanske.
Men att ta sin tillflykt i en annan veklighet, det tycker jag är korkad.
Jag har alkoholproblem i släkten (bror o pappa ibland) och jag är riktigt försiktig när det kommer till min egen konsumtion. Analyserar ofta min användning av alkohol och glad blev jag när jag runt midsommar var så långt nere som jag nånsin varit tror jag, att jag absolut inte hade lust att dricka.
Kändes skönt att känna såhär i efterhand att det inte var ett alternativ för mig.
-oj va långt det vert nurrå... :)
Nej mitt liv i Christiania skulle inte innehålla kvällsturer på PuscherStreet av DEN orsaken iaf.
/tant trassel

Semester

Barnen kommer få två veckors semester iår.
TVÅ.
Deras pappa har inte råd att ta semester och jag får två 'gratis' från skolan så det är den semestern dom kommer få.
Annars har dom låååånga dagar på fritids, för det mesta ganska ensamt eftersom alla andra barn har semester. Kan tänka mig att juli och aug blir värre.
Men jag tänker att jag så gärna vill ge ungarna två fina veckor att se tillbaka på och att dom kan känna att NU har vi semester!
Jag är verkligen inte typen som tycker att en resa till Cypern är semester. Jag tycker lika väl att man kan Hemestra (ja semester hemma som ni fattar) och jag är inte typen som tycker att en helg MÅSTE innehålla en 'rolig aktivitet' annars har man inte gett barnen en bra helg.
Nej jag tycker väl att helgerna eg är till för att vila upp sig, göra 'inget' och bara andas en stund.
Men nu är det semester och jag vill att dom ska kunna börja Ettan och Förskoleklassen med att berätta vad DOM har upplevt på sin semester.

Och som ni fattar så kan detta bli ett problem. Nej det ÄR ett problem.
Jag är SÅÅÅ nära att komma upp till ytan nu att jag KAN inte ta dom finanserna som skall till för att ge ungarna en dag på Kolmårdens Djurpark som dom önskar sig.
Så hur förnedrande det än måtte vara och hur mycket jag än tycker att det finns familjer som har det värre än vi så vi 'passar inte in' i att bara bidragstagare, så tänker jag söka bidrag för en KolmårdensTripp hos Majblomman.se

Det är lite sent påtänkt men jag har verkligen inte velat. Men för ungarnas skull så gör jag det.
Jag har växt upp med fattiga föräldrar men jag har aldrig nångång känt mig fattig!
Jag vill bli en sån förälder!
/tant trassel

Identitet