Ja. Dom orden har jag använt i helgen.
Detta har överlag varit en mycket annorlunda helg i livet som småbarnsmor.
Vi har ju flyttat från skogen till en super lugn villagata i 'stan' och plötsligt blir mina små barn ganska stora eftersom dom nu har fått möjligheter som absolut inte fanns i skogen.
Dom kan själva gå till Matilda som bor några hus bort och leka... utan mig.
Hwila kommer tillbax efter en liten stund och frågar om dom får va kvar hos Matilda och frågar sedan när dom skal komma hem igen.
Ni ska vara hemma kl halv sex.
Ok... så blir det... halv sex. Det ska jag säga till Malin (Matildas mamma)
Halv sex står ungarna här hemma...
Det kanske låter löjligt men det var en jätte skum känsla... att skicka iväg ungarna och sen bara släppa dom tills dom står hemma på tomten igen UTAN att jag har hämtat dom.
Dessutom idag på em cyklar ungarna iväg på gatan och jag ser dom kanske 7 hus bort... dom kommer tillbaka efter en stund och frågar om dom får va hos Cassandra och leka hos henne.
Cassandra går på dagis vet jag men jag hade ingen aning om att hon bode på våran gata.
Ok ... hur gör man nu?
Jag går efter ungarna eftersom jag ju inte har nån aning om om sånt är tillåtet... att bara skicka iväg ungarna till nån främmande famij.
Ungarna går in med Cassandra och kvar står jag... på gatan... vet inte HUR man gör... ska jag ringa på? Gå å kolla på baksidan?
Till slut kommer Cassandras mamma ut och jag får äntligen vräkt ur mig att jag inte har nån aning om hur man gör när man bor på en villagata i stan :)
Men hon säger att har man inte tid så skickar man bara hem ungarna igen. Annars är det lugnt.
DET känns skönt... nu har jag rett ut detta.
Nu vet jag hur man gör när man bor på i staaan.
Bara att öva :)
Plötsligt nån dag sitter det säkert några ungar i mitt vardagsrum som jag inte vet vem är... har jag tid får dom stanna... har jag inte kickar jag ut dom. Mycket enkel regel :)
Men oj va gammal jag kände jag plötsligt hahaha
/tant trassel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar