Expedition UFO ala Laxå.

Jaaa... visst har vi spanat och pratat om Vattentornet här i Laxå.
Och idag, när det var som sämst väder kunde jag och barnen inte hålla oss längre.
Vi var tvingade att ta oss mot UFOt däruppe på berget... HUR nära kunde vi komma??
En ny värld öppnade sig däruppe på berget med vattendrag och små broar men ja... det GICK att gå enda fram!
Lycka!

Där, längt uppe på berget, i regnet sköt UFOt upp, som ett stort läskigt grått föremål, ur marken.

Coolt... faktiskt... riktigt mäktigt.
Ursäktar den lite vulgära vinkeln på detta kort men det e superhäftigt att stå under å titta upp.

Ungarna var såklart oxå jätte fascinerade och resten av den två timmar långa promenaden hölls med gott humör.

Mest brukar det va jag som är gnällig. Jag vill jämnt heeem... fryyyyser...blöööt...hungriiiig. Ja ni vet, så som man absolut INTE vill va men som man på nåt konstigt sätt ändå blir varje gång man skall ut och det är lite dåligt väder typ.
Men idag hittade jag supermorsan inom mig och ja, vi hade faktiskt riktigt mysigt :)

Som Lovisa skrev: åh det känns skönt när det händer. eller hur?
Och JA! Det känns underbart. Jag hyser hopp för min egena bild om hur en bra mamma är ;)

SöndagsPuss
/tant trassel