En vecka kvar

Har haft lite problem att hitta en internetuppkoppling som funkar och det går inte langre att blogga från min mobil (ej uppdaterat) så jag har haft gaaaanska mycket bloggabstinens. Men se... just nu, i detta nu ville mammas uppkoppling och jag passar på.
Behøver ro nar jag skall blogga. Kan ofta inte bara ha 10 min utan jag måste mentalt førbereda mig innan jag bloggar. Vet inte varfør...

Min mamma Piraten. Grrrrr

Iaf... nu ar det val typ två veckor sen vi kom hem hit. Jag har idag køpt tågbiljetter hem till om en vecka.
Nu vet jag, på ett ungefar hur livet ter sig har hemma hos mamma och allt ar stabilt just nu.
Mamma fungerar i 10-30 min åt gången. Hon kan inte gå runt sarskild lange utan då måste hon satta sig i sin stol. Igår var vi ute och gick en vanda på kanske 30 min. Det går mycket långsamt men det ar bra før henne att anvanda benen. Dagen efter ar hon såklart jatte trøtt i benen. Musklerna førsvinner nar hon inte får rørt på sig.
Aven fast hon i måndags var på koll på sjukhuset och dom satt att det hade blivit lite battre så vet vi att så har det varit førr och det kan lika snabbt gå åt andra hållet.
Men vi ar ju glada før att det inte ar åt andra hållet såklart. Hon sager dock att hon kanner att hon blir trøttare. Och det ar ju sjukdommen som har taget om henne som gør sig påminnt.
Men idag har jag inte varit hemma alls fram tills kvallsmatsdax. Mamma har tydligen sovot hela dagen pga en spruta hon tog igår så det var kanske bra att det var just idag då jag hade 'fullt upp' med att gå på stan med min gamla van... och ja... jag behøver faktiskt komma ut ibland. Gøra nåt annat. Tror mig. Igen orkar alla dagar. Vissa MÅSTE orka... Mamma tex. Men jag kan ge henne ro en halv dag, gå lite på loppis och dricka en latte med Karina... ja hon heter oxå Karina... och sen lekte vi med en tjej till nar vi var små. Hon hette oxå Karina. Så vi hette alltid våra efternamn :)
Well...
Ar tacksam att få va har. Tacksam till dom som gjorde det møjligt... svarmor, Simon, ungarnas pappa, Simons ungarnas morsa, granntanten, hundvakten, skolan... ja dom ar många... Alla har dom ju bidragit till att jag kan sitta har nu.
Ingen har døtt av att va tacksam. JAG tanker iaf va det.
/tant trassel