Jag släpade såklart ihjäl mig mellan byten och sista biten hem från stationen i Laxå var bara ren envishet för shit va jag var slut i kroppen när jag kom hem. Det är ju dessutom segt att sitta på sin röv en hel dag så, ja... jag var ganska slut när jag till slut nådde Villa Trassel.
Simon var på jobbet men hade planerat att åka hemåt ungefär som jag gick av tåget, så jag väntade honom hem ganska snart.
Men vikken känsla det var att öppna dörren och se ett nystädat hem, tre fina rosa långa rosor och ett uggle-kärleksbrev som väntade på mig där i tystnaden.Har ju lixom längtat ihjäl mig efter honom och jag hade ju lixom inte förväntat mig allt detta. Lämnade ju hemmet ganska hastigt för 14 dagar sen och tänkte att weee nu kan jag ju använda min fredag på att städa men det behövde jag inte.
Han hade dessutom laddat kaffebryggaren vikket ju var flax eftersom kaffet på resan hade varit ett lidande *i-landsproblemo*
När sen Simon parkerade utanför kände jag plötsligt att jag vert jätte nervös. Som första daten ni vet.
Det var jätte skumt. Efter att ha kramats i ytterdörren i 10 minuter gick vi lixom runt varandra och jag tror inte riktigt vi visste vart vi skulle ta vägen. Vi fnissade båda två och plötsligt sa Simon att han nog var lite nervös... alltså precist som jag.
Jag är, om det går, numera MERA kär i honom och allt det jag gick runt och saknade det var precist som jag mindes det fast BÄTTRE :)
Vi myste hela långa kvällen med räkor, vin och 'sånt' ;)
Ville aldrig att kvällen skulle ta slut.
Kl 6 i morse satt vi å år frulle innan jag var tvingat att släppa iväg honom till jobbet. Jag som just hade blivit ihop med honom igen lixom... :(
Vikken tur jag har. Vem skulle veta att just han å jag kunde bli såhär bra tillsammans?
Önskar detta för alla!
Kärlek på riktigt, på djupet.
/tant trassel
1 kommentar:
Åh va fint att läsa. Jag blev singel idag och känner mig redan så otroligt ensam.
Glad för din skull och längtar efter nåt liknande själv....
Skicka en kommentar