Elgumma (maxi super mega långt)

Jag har sen många år haft en fascination över att skruva isär och sätta ihop saker. Lampor och sånt shit. Det brukade aldrig funka när jag hade satt ihop det igen men jag var glad ändå.
När jag för nästan 4 år sedan sattes på en yrkesförberedande utbildning av Arbetsförmedlingen för att ta reda på vad jag ville göra av mitt liv kom jag fram till att detta med att jobba med kabel kanske kunde vara nåt. Det finns gott om jobb inom byggbranschen och DÅ även inom industri.
Jag meddelade min handläggare Inger Sorio -lägg detta namn på minnet!!! att jag hade intentioner att gå AFs el-tekniska utbildning och hon sa åt mig att ta en veckas praktik för att känna på lite först.
Hade en vecka på ett Elmontage i Laxå och tyckte jag fick både känna på och se hur brett en elektrikers arbete kan vara. Allt från att avlägsna döda kråkor i tvättmaskiner till att stå å vingla på en stege 7 meter upp under ett tag.
Jag hade även många ärliga samtal med elektrikern jag hängde med om framtidsmöjligheterna och för och nackdelar med yrket.
Inger Sorio meddelade efter min praktik att hon inte riktigt trodde att jag skulle klara en elektriker utbildning (????)
Hon såg i mina papper att jag hade gått Naturvetenskapligt basår på komvux några år tidigare och att jag hade genomfört men utan betyg i Kemi och Fysik.
Till er information kan jag berätta att det att läsa Natur på komvux inte är nån lek! Det är jätte högt tempo och tunga ämnen. Man läser in tre gymnasieår på ett år.
Jag hade iaf med mig mattekunskaper därifrån till Matte D, vilket borde ha varit nog för att klara av iaf den teoretiska delen av en elutbildning.
MEEEN Inger Sorios kunskaper verkar sträcka sig till funktionen av hennes kontorsstol och inte ett dugg längre.
Nu följde tre månader där jag på alla sätt, försökte följa hennes önskemål för att få gå en elutbildning.
Hon krävde massor av mig. I omgångar. Först skulle jag hitta en praktikplats till, SEN skulle jag få gå utbildningen. Jag kirrade det men då ba... njaaaaa... du får hitta två praktikplatser, DÅ får du gå... jag kirrade det och hon ba... njaaaa... du klagar ju på axlarna. Du kommer inte klara det... jag besökte sjukgymnast som berättade att inget fel fanns på mina axlar som inte ett gympass kunde fixa. Sorio ba... njaaaa, fast... din övervikt då... Jag berättade för henne att jag ju väntade på en överviktöperation och att jag planerade att vara normalviktig inom ett år ungefär... hon ba njaaaaaa. fast... OM du kan hitta ett företag som lovar dig anställning efter avslutat utbildning, DÅ får du gå...
Detta var SJÄLVKLART fullkomligt omöjligt. Ingen kan ju lova mig en anställning på så lång sikt och dessutom vet dom INTET om mina förmågor om ett år.
Ett HELT absurd krav att ställa och när jag meddelade henne att det aldrig skulle funka sa hon. Nej... du får inte gå nån utbildning alls. För nu finns det inga pengar. Så nu kan du typ sluta tjata.

Jag var helt slut! Helt knäckt. Under dessa tre månader hade jag kostat dom pengar. Jag kunde ha kommit ganska långt med min utbildning och jag skulle ha varit hel som människa.
Jag har hittat gamla mail som jag hade skickat till henne där jag bönar och ber om att få gå utbildningen. där jag redogör för allt jag har gjort som hon bett mig göra och IGEN bönat och bett om att få gå.
Allt till ingen nytta.
Efter det sökte jag till en KY-utbildning inom Robot och Automation. En tvåårig utbildning som gav mig em mycket bred kompetens men inte särskild fördjupat inom något ämne.

Under mina praktikveckor fick jag hålla på med kabel. Byggde provstationer på ESAB och jag ÄLSKADE det. Jag ÄLSKAR kabel :)
Har dock inte jobbat med sånna dära tjocka saker som på bilden men asså... jag ÄLSKAR kabel :)
Drömmen om att få jobba med kabel har lixom aldrig försvunnit utan den har bara blivit bekräftat. Jag läste en del el under min utbildning och det var det roligaste huvudmomentet av dom alla :)
Men jag har för länge sen gett upp min dröm om att få bli elektriker.
När jag träffade Simon (min vackra kärlek) första gången berättade han att han gick just den utbildningen som jag så hade försökt få gå. Jag minns att jag i förväg var jätte irriterat på honom för en annan sak och jag blev ju inte mindre bitter för att han som var en sån tönt, höll på med just den utbildningen som jag sååå gärna hade velat gå. Inget är rättvist i livet och absolut inte då.

Jag slog bort drömmen igen och har fortsatt så fram tills nyss.
Jag har ju jobbat inom bemanning ett år nu och jag måste erkänna att det inte funkar för mig. Varken för mig eller min familj. För min del handlar det om att inte veta vad som väntar mig i morron. Det funkade väl ok sålänge man hade en fast plats på Ericsson men när jag i sommar vert hemskickat därifrån har det varit hemskt.
Ett jätte osäkert liv och krångligt när man har barnen och hundarna och så vidare.
Jag har dock inte riktigt vetat vad jag skulle ta mig till.
Men nu vert det extra dåligt läge på alla industrier och jag har fått gå hemma ganska mycket.
Och då... då började jag igen att fundera på det dära elutbildningen.  Simon är klar med sin och har kirrat både lärlingsplats och anställning (antagligen iaf) och jag började undersöka möjligheterna att på annat sätt läsa el.
Då mina gymnasiepoäng har tagit slut får jag inget CSN om jag skulle välja att plugga på komvux. Så det är körd. Ända vägen är genom AF.
Och det vet jag ju redan att utbildningarna där tillfaller handikappade och långtidare och jag är ju inte ens arbetslös
Jag pratade lite fram och tillbaka med olika utbildningsanordnare och dessutom ett tel samtal till AF och bestämde mig till slut att åka till min AF och skriva in mig med tanke på att det fanns en viss risk att jag skulle bli utan jobb som läget är idag. Dessutom tänkte jag kolla lite över möjligheterna för min framtid OM jag skulle bli arbetslös.
Träffade en snäll tjej som skrev in mig och jag sa sen att jag funderade lite på hur jag skulle lägga upp min framtid. Berättade att jag hade haft en dröm om att få gå el men att det ju inte funkade eftersom jag inte fick CSN.
Då sa hon: men varför du inte söker en av våra utbildningar (ej svensk)
Jag: fast, jag är ju varken handikappat eller långtidare
Hon: jaaa men det dääär, det beror helt på hur mycket pengar vi har. Just nu vi har mååånga pengar vetdu, så kan säkert få gå utbildning :)
Jag: jaha... oj.. urm va?
Hon: ja kolla upp när du får sparken och skrev då ansökan till mig på mail. Jag kollar på möte och då får vi se. Jag inte tror det ska va nåt problem för dig, Du är dessutom tjej och jag är glad att en tjej vill söka till elektriker.

När jag gick därifrån var jag lyckligare än jag nånsin varit när jag lämnat AF förrut. Har typ aldrig ens varit GLAD när jag har gått därifrån. Nu var jag lycklig!
En dörr stod plötsligt vidöppen och jag ville bara kasta mig in genom den så den inte skulle stängas fram för näsan av mig. Kunde inte TRO att det var sant!

Kontaktade min chef på Proffice och bad ödmjukast om att få bli uppsagt. Det är inget dom brukar göra men hon förstod att detta var viktigt för mig och sa:
Jag kan säga upp dig. Självklart. Finns det en chans för dig att få gå el så skall jag hjälpa dig. Du skall veta att detta bränner inga broar. Du är alltid välkommen tillbaka och blir det kris så hör du av dig så fixar jag jobb åt dig bums.

Det var underbart att få höra!

Jag tog risken. Igår var AF på möte och bestämde att jag skulle få gå Elektriker utbildningen. När dom har talat med Nercia (utbildningsanordnaren) får jag veta när jag skall få börja och jag kan få exakt datum för min uppsägning.

Det är HELT fu*** otroligt...
För 4 år sedan KÄMPADE jag i månader för att få samma besked som jag fick genom ett samtal med en vänlig människa på 10 minuter.
Jag ser det lite som att NU var tiden rätt för mig.

Nu kommer nästa problem... hundvakt.

Weeee :)
/tant trassel -the Elgumma!