Hej lik

Ok... innan alla vegosar slutar läsa min blogg vill jag börja med att säga detta...

Detta inlägg kommer innehålla väldit mycket kött... blod... och sånt.

Min förklaring och försvar kommer i slutet av inlägget...

Här om dan plingade det på dörren och Simons kompis M kom med 1/4 älgkalv och lite av en tjur som dom hade skjutit några dagar innan. Det känns mycket groteskt att plötsligt ha 40 kilo kött till att ligga på köksbänken i hela bitar lixom.

Zion var mycket fascinerat av att detta hade varit en älg... vi tittade lite på hur den hängde ihop, muskler och led och sånt... lite anatomi på köpet alltså. 

Grannen hjälpte mig att släpa ut köttet till bilen... plingade på hans dörr och hans son på typ 15 år öppnade. 'Hej... ju jag undrar om farsan skulle kunna hjälpa mig att släpa ett lik?'

Han ba... 'ahaa? *ser äcklad och mycket fundersam ut* urm... ok.. vänta... Papppaaaa... hon urm... hon behöver hjälp'

'Hej Tordan... ju jag undrar om du kan hjälpa mig att bära ett lik?'

'Jahaa! Igen?'

'Ja denne gång är det mitt kryss som jag har styckat'

'Jamen visst... vänta jag ska bara ha på mig skor så kommer jag'

Tur att man har så förstående grannar... :)

Well... drog hem allt till Simon och sen stod vi och styckade till kl myyyycket sent.

och kvällen efter fortsatte vi till...sent!

Känns lite sådär... fööör mycket med sådär mycket kött men eftersom Simon jagar så är det väl lixom bara att vänja sig antar jag.

Och nu till min förklaring när det gäller detta med jagandet.

Jag kan ju säga att jag INTE hade drömt om att jag NÅNSIN skulle stå och stycka ett djur från skogen i ett kök som tillhör en jägare som jag dessutom är fruktansvärd kär i och som jag inte kan tänka mig att vara utan... nånsin.

Min syn på jakt har varit mycket negativ. Jag har tyckt att alla jägare är skjutgalna puckon som bara har mord i skallen och hittar alla ursäkts för att skjuta djur som klarar sig bra själva i skogen.

Sen träffade jag Simon som jag kände hade en helt annan inställning till viltvård, upplevelsen och dödandet.

Jag vill JÄTTE gärna skära ned på min köttkonsumtion. Både med tanke på klimatet, köttindustrin och min kropp.

Skulle eg helst vilja vara en sån som lever helt utan att äta kött men jag känner inte att det fungerar för mig.

Försöker lägga till linser och bönor i nästan alla kötträtter jag kan för att dryga ut och ersätta utan att nån 'dör' av det (barnen)

Jag har nu fått upp ögonen för att detta med att välja vilt fram för köttet från köttdisken tycker jag kanske i så fall är ett MYCKET bättre alternativ om man vill äta klimatsmart, närproducerat, ge köttindustrin fingret och äta mat som ingen annan människa någonsin har hanterat. Ingen har snorat i färsen eller tappat den på golvet. Inget djur har lidit och jag känner ändå att jag kan äta kött med sådär någonlunda gott samvete.

Nästa hela djuret tas om hand och hundarna äter å fisar köttfisar i många dagar.

Så ja... jag fattar grejen och önskar att helt bryta med köttindustrin och endast äta vilt om det skal ätas kött öht.

Känns som en bra lösning...

/tant trassel