Varandras intressen

I ett förhållande, särskild om det är ganska nytt, så kan jag tycker att det är viktigt att försöka intressera sig för den andras intressen. Inte med syfte att få samma intresse utan för att förstå och på så sätt kunna tala med när den andre känner för att prata om det... ja ni fattar.
Detta har i mitt fall, fram tills nu, inneburit vissa uppoffringar på så sätt att man gör saker som man aldrig skulle drömma om att göra i andra fall.
En sak är bl.a. att hålla i ett vapen.
Men nu börjar jag vänja mig lite vid tanken på vapen i mitt liv eftersom Simon ju jagar och när han och hans kompis M skulle 'skjuta in bössorna' igår frågade Simon om inte jag kunde hänga på till skjutbanan.
Jag tänkte att sålänge jag slipper se dom skjuta på djur så kan jag väl hänga på å kolla iaf. Jag satte på mig lämpliga kläder och...

 

 oj va det lät... skuttade till kanske dom första 7 ggr nån sköt. Men sen gav det sig faktiskt.
M hade med orange lerduvor som han placerade ut så dom kunde pricka dom. Sen kom frågan... Ska inte DU skjuta då? och ju... det kändes ju faktiskt lite löjligt att stå där och INTE delta. Vi var ju trots allt på en skjutbana så det kändes väl helt ok att skjuta på en lerduva... men ush så nervöst. Jag skulle stå å skjuta och jag hade tränat dagen innan så mjölksyret kom direkt.
Geväret kändes som bly och jag kände mig skit klen.

Hur som... jag väntade mig att det skulle göra ont men det var inte så farligt. Jag prickade två av tre lerduvor stående... vikket jag tyckte var bra för det var typ omöjligt att hålla bössan still när mjölksyret sved i armarna.

Vi gick bortåt på skjutbanan. Jag släpade på två bössor och tre kassar typ. Killarna tog med sig nåt bord man sitter vid när man skall prickskjuta.

Det var jätte blött längre ned på banan och ett ställe var det lite mera vatten än på andra ställen. Jag tog några kliv på några stora grästuvor, för dom brukar va ganska fasta att kliva på när det är riktigt blött... meeeen... grästuvorna försvann lixom under mina fötter... två sek senare stod jag i vatten till knäna... 'ojdå' hörde jag en av killarna säga... sen försöker jag med två bössor och tre kassar att ta ett 'steg' tillbaka och plums... där åkte jag ned till midjan. 'KALLT... shit va Kallt!' *andades, flåsade* Ingen säger nåt... det jag ser är två killar som står som två vedklubbor och... ler. Det jag mest jobbar för det är att inte bössorna och kassarna blir blöta... jag är ju lixom redan blöt, och dessutom så jobbar jag lite för att inte sjunka djupare. Kvicksand har man ju hört talas om lixom.
När ingen reagerar säger jag åt Simon att iaf ta bössorna. Han sträcker sig efter dom och lyckas att inte sjunka i sådär illa som jag.
Sen är det bara att kämpa sig upp. Får lite hjälp på slutet... men det skumma är att det kändes som en pool lixom. Från ena stället till andra är det hård mark... och som en hård kant blir det ett stort hål fyllt med 'vatten' och gräs. Så jag kämpar mig upp på kanten och kommer upp.

Kallt... riktigt kallt.

Men jag är ingen glädjedödare jag så jag tömmer byxorna på vatten och ser till att stå still så vattnet i stövlarna värms upp :)

Och vi stannar kvar och skjuter klart.

Nu är det iaf min tur igen. Nu får jag sitta och skjuta och prickar 4 av 4 duvor. Lätt som en plätt :)

Kall och nöjd avslutas dagen på skjutbanan med ett steg närmre min största idol nånsin...

 

Tank Girl

Hon är grym... såååå grym! Vill bli som hon :) Nu är jag på väg. Ska bara gå ned lite mera i vikt och bli LIIIITE snyggare *host* Sen är jag snart där.

Här har ni början av filmen förresten... Tank Girl

/tant trassel