Såhär är det...

för er som inte redan vet det så har Rolle äntligen förstått hur jag mår när det gäller våran boendesituation idag.
Här om dan klickade det och dagen efter åkte vi förbi lilla huset jag pratade om i höstas som jag spontant hade kärat ned mig i och på eftermiddagen hade vi lagt ett bud efter att ha konsulterat mina svärföräldrar.

Idag har vi tittat på huset allihopa och ut över att svärfar ju tyckte att huset var lite litet så verkade alla nöjda och glada.
Ett mycket praktiskt hus med mycket själ och charm.
Det har allt men i liten skala.
Huset är byggd 1953 av samma ägare som nu har avlidit. Alex hette gubben och gumman, Karin har bott där tills för dryga två år sedan och har nu även hon avlidit.

Ingen annan än samma gubbe som byggde sitt hus har alltså vårdat sitt verk sen 1953. Hare man själv slitit så hårt kan man nog räkna med att huset är väl eftersett.

Mäklaren berättade att ägaren var öppen för samtal. Han tyckte att mitt förslag om att han skulle slippa tömma och städa ur huset på annat än det han ville ha själv, var ett bra förslag och nu funderar han alltså över om vårt bud räcker.
Vi hoppas väl även att det kan betyda nåt att vi inte tänker lägga särskild mycket hand på hans barndomshem... sånt kan ju för vissa vara lite känsligt.

Så ja... nu är det bara att vänta på att han skall fundera klart.
Jag dööör *stön*

SEN måste vi bara hitta 'den dära pärmen' till vårat andra hus som vi inte hittar. Svärfar skall köpa det så vi kan få loss pengar till nya huset. Han har skullat köpa det länge men han skulle göra sig av med sina egna fastigheter först. Och nu när det är löst då är det ju bara att köra.
Men PÄRMEN... med alla kvitton och shit... måste hitta... viktigt *blä* typiskt.
Har sagt åt Gud att lägga den på nåt bra ställe så jag hittar den :)

Efter denne vecka är det mindre svårt att tro på att han vill mig väl och kan göra mirakel haha

pöss
/tant trassel