25 igen

Fyller ju snart 25 år igen igen igen.
Och är man singel då köper man födelsedagspresent till sig själv såklart :)
När jag var i sthlm passade jag på att handla den brickan på Designtorget som jag har önskat mig så länge. Dessutom köpte jag ett grytunderlägg hos Tid & Rum i Årsta. Kommer passa perfa till min Sergel-plansch!
Nu måste jag slå in presenterna och försöka glömma vad jag har köpt annars blir det ju ingen överraskning ;)

Möten

En av dom finaste sakerna med Instagram är att jag har hittat ganska många människor som jag verkligen gillar att 'umgås med' Än så länge har det bara blivit på Instagram men nu i helgen åkte jag upp till sthlm för att träffa vänner och för att träffa lite av alla instagrammare äntligen.
Många av dom är otroligt kreativa och drivna människor som är till stor inspiration.
Dessutom är dom, visar det sig, riktiga människor som tilltalade mig mycket.
Jag träffade bla Elin som hade gjort bilden med skägget jag fick i julklapp av tomten. Hon har en hemsida som heter  Studio Elwa. Kolla in där!
Dessutom träffade jag Maria i hennes affär Tid & Rum i Årsta.Ut över det fick jag mötas en tjej till från insta som jag har tyckt om så länge och den såkallade Koffertmannen Anders. Båda lika fina, kreativa och braiga som dom andra!

Det var sjukt läskigt men ändå så roligt att få ansikte på så många som man undrat vem dom eg är.

Dagen efter träffen gick jag till CityLoppiset på Drottninggatan. Där kan man hyra bord under dagen och sälja.
Koffertmannen skulle vara där och jag bestämde mig för att gå dit med en latte och en muffin till honom och ta en fika.
Hängde hos honom iaf en timma tror jag, pratade, assisterade när kunder undrade och sen åt vi muffin.
Anders nischer sig på kofferter och skolplancher
Titta in till honom här!

I övrigt hade jag en riktigt fin helg med gamla och nya vänner. Tycker om att vara med människor där man känner att man är önskad på riktigt. Jag har saknat det.
Köpte även min födelsedagspresent där :)
Ni får se sen.
Jag vet ju inte vad det är *lossasglömma*

/tant trassel

Det händer igen

Förra veckan kröp jag i trånga utrymmen för att tillsammans med mina killar städa ut lite gammal kabel och bråte under några av smältkärlen på metallindustrin jag hänger på för tiden.
Vi körde Langen Går och plötsligt kom det en gammal trälåda i min famn med en massa bråte i. Jag kände direkt att detta INTE var ok!
Tömde lådan snabbt som 17 och skickade tillbax dom med orden 'Den här ska ni va JÄVLIGT rädda om annars ligger ni risigt till!'
Sen kom det en låda till... inte samma... och sen en till...
Jag hade nu 'samlat på mig' tre jättefina och antagligen asgamla trälådor som jag ställde lite undangömd med tanke att kolla lite med nån random gubbe om det möjligen kunde va så att jag kunde få adoptera dom.
Idag skulle vaktis peka på vad som skulle slängas vart av allt vi rivit loss och började dra i 'mina' lådor och typ... 'slängas'
Jag nästan skrek NEJ! urm... jag tänkte kolla om jag kunde ta dom. Vaktis kollade på finaste lådan och sa 'oj... dom här kan nog vara värdefulla. Humm... dom skulle jag egentligen vilja ha, men du kan ta dom' Jag försökte vara ödmjuk och hålla med honom om att han såklart borde ta dom eftersom det ju är hans arbetsplats men han tyckte ändå att jag skulle ta med dom hem :)
Sååå... lycklig släpade jag iväg mina dammiga lådor till tryckluftslangen och sen ut i bilen.
Ännu ett fynd, en gåva och en tacksam tant.
Ena lådan, en spritlåda tror jag, var extra fin. Här är lite bilder på trycken.

/tant trassel

På natten

Jag ringde min bror på kvällen innan vi gick ut för att fira Simons födelsedag och bad honom att INTE ringa ifall att mamma skulle dö under kvällen.
Hon ligger på sjukhus och har legat där kanske två dagar. Min bror är hos henne nästan konstant.
Kvällen går och när vi kommer hem igen ringer jag honom och kollar läget.
Han berättar att mamma är okontaktbar som hon varit det sista dygnet ungefär men att hennes andning har förändrats. 'Det är som en fisk som ligger på land. Det är mycket obehagligt'
Jag känner igen detta från när jag vakade över mormor. Nu är det inte långt kvar. Vi säger godnatt och går och lägger oss.
Runt 01 på natten mot den 29 januari för exakt ett år sedan fick jag då det dära telefonsamtalet jag inte ville ha men som jag ändå hade väntat på.
Mamma somnade in efter dryga tre år med benmärgscancer.
Jag kan inte leva utan henne men måste göra det ändå.
Känner mig ofta jävligt ensam och övergiven och jag saknar henne konstant.
Jag skall aldrig glömma vem jag är och vem jag kommer ifrån.
Älskar dig Mamma. Min klippa!

/din

Kär!

Det tyngsta jag gjort nånsin har jag gjort den hära veckan på den omtalade metallindustrin.
För att smälta metall behövs... ganska mycket... typ el.
För att få sådär mycket el behövs väldit grova kablar. Ungefär lite tjockare än min handled. 240mm2.
Att dra, kapa eller skala en sån krävs sin elgumma.
Det är länge sen jag har vrålat så mycket som när jag har jobbar med den hära kabeln.
5 kablar. 20 meter långa. 8 kg pr meter. Koppar.

En tröst är dock jag giiiiillar att få ta i sådär så man nästan spricker. Det gör ont i kroppen och man går nästan av på mitten och extra skönt är ju att dom två killarna jag jobbar med tycker det är exakt lika jobbigt som jag :)
Men det är grymt befriande att jobba med kroppen på det sättet. Sen ska man väl inte göra det jämnt för det är inte ergonomiskt rätt alls...

Jag har blivit kär oxå. Inte i Roger på bilden utan i transformatorn som står bakom honom. Den är JÄTTELIK och väger sisådär 3600 kg.
Den är grym haha... stora saker är grymma och jag går igång på det ;)
Den kommer leverera ca 1500 kw vikket motsvarar ca 1000 el element.
Sån kraft!
Och ni ba *gääääsp*
Sorry... det kan inte ALLTID handla om hjärtesorg och pyssel :)
/tant trassel

Det ingen ser

Jag har under veckan hängt på en gammal metallindustri i Örebro. Det är helt sjukt hur mycket det finns att kolla på. Jag ser det ingen annan ser på det hära stället... som bla lamporna i förra inlägget.
Gubbarna förstår inte vad dom sitter på för skatt. 1000 kr på att ingen har funderat på att toan dom sitter och skiter på under lunchen är läcker?
Kolla här... turkost kakel med terakottafärgade fogar! Teakdörr och nån hemsnickrad pappershållare.

Kolla hörnkaklet! Jublar :)
Dessutom finns en en miljard saker som man trånar efter och önskar att dom behövde göra sig av med. Som tex denna sortimentslåda...

 

Jag öppnar alla dörrar jag kommer åt för att se vad som finns för fint på andra sidan. Nyss fick jag höra att dom har ett konferensrum som jag bör titta på... intakt från 50-talet.
Blir nog flera kort från det stället :)
/tant trassel

Industrier

Gamla gubbar på gamla industrier är bra snälla ibland.
Viftar lite med ögonfransarna och vips har man två fantastiska industriskitiga lampor i bilen.
Tack!!

Nu!

Nu är det på riktigt!!
Känner mig nöjd men ändå orolig. Finns ju saker att lösa.
Både vad gäller huset och framtiden.

http://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-centralt-laxa-kommun-villagatan-19-4597795

Klistra in länken i adressfältet på din webbläsare. Kan inte göra länkar via telefonen.

And wish me luck.
/tant trassel

Fylla

Tomheten. Denna ständiga jakt efter att fylla tomrummen inom mig. Tomrummen efter människor som är oersättliga.
Dom ekar tomma. Värker som svår hunger.
Jagar och jagar. Känslan av tomrummet blir bara starkare.
Jag förtjänar inte detta.
Jag gör inte det!
Jag förtjänar inte att bli lämnad.
Inte med detta tomrum. Det är fan inte rättvist.
Som fettceller i kvinnokroppen. Dom cellerna skapas, fylls med fett och bantar man bort fettet finns cellen kvar. Den kommer aldrig försvinna.

På mig har det gjorts en fettsugning. Jag har inte gjort valet att banta.

Och jakten fortgår. En jakt utan ammunition. Utan chans att fälla. Utan jaktlycka. Bara ett jävla irrande runt. Lyfter på varje sten. Kolla bakom varje gran.

Men inget kommer nånsin kunna ersätta dom människorna. Dom man behöver så.

/tant trassel

Sista

För exakt ett år sedan strök och kysste jag min mammas kind för sista gången någon sin.
"Vi ses i vår" hör jag mig själv säga till henne där hon ligger och sover tidit på morron.
Pappa kör mig till tåget.

Hann jag säga allt jag ville säga till henne? Göra det jag ville göra för henne?
Bara nån vecka efter jag hade åkt la mamma sig på sin säng och sa "Jag orkar inte längre nu. Kör mig till sjukhuset" sen gav hon upp. Vaknade inte mera.

/tant trassel

Sökes

Ja nu har jag reggat mig på en så kallad datingsajt eftersom flera i min omgivning tyckte att det nog skulle vara bra för mig.
Det är typ 4 dagar sen jag reggade mig och jag är så jävla äcklad, irriterad och arg såklart att jag nog inte kommer klara av att vara en del av nätdating-gänget mycket längre.
Om jag skall ha något hopp kvar för min framtid ihop med en man eller ens ett hopp om att få gå på dejt med en man som JAG kommer finna intressant på riktigt då ska jag sluta hänga på sånna sajter och bara titta på dom jag vill titta på och skita i resten.
På en datingsajt känner jag mig förföljd, uttittat, och sen dessa försök till kontakt när man är en gubbe på 47...
Nej jag vet...jag trivs ju själv bäst med kollar som är födda på 80-talet och tror på nåt sätt att 10 år i åldersskillnad är ok när det e jag som e äldst. Men jag mår riktigt illa av att bli uppraggad av en som är 10 år äldre än jag.
Dessutom har samtliga på datingsajten som jag har bläddrat förbi inte haft nåt annat att skriva i sin presentation att deras intressen är träning, motorcyklar, mysiga hemmakvällar och kramas i soffan.
Eller alla dom som har hängt på sajten lite för länge som är lite tjurig på alla tjejer som aldrig skriver till dom.

Jag har ingen lust att va trevlig mot nån alls och då har jag ändå försöööökt att inte va för kräsen men asså...nej.
Läste det roligaste blogginlägget idag av fantastiska Nanna Johansson. Hon har som jag testat på nätdejtandet. Skillnaden på henne å jag är att hon säger sånt som jag tänker :)

http://nojesguiden.se/blogg/nanna-johansson/nanna-natdejtar

(är på mobilen. Går inte att länka härifrån men kopiera länken ovan)

Det var länge sen jag skrattade så hjärtligt faktiskt.
Ger nätdejtandet två dagar till. Är jag fortfarande lika äcklad då, måste jag kapitulera.
Men jag har iaf försökt!?

/tant trassel

Arg

Är så jäkla arg hela tiden. Som om kroppen försöker skydda sig mot all ledsenhet som den inte orkar med längre.
Gillar inte arg.
Mest är jag arg på allt som händer i Sverige. Alla idioter. Män som inte hänger med i utvecklingen och är ointresserade av att bilda sig. (vill ju gärna känna att det finns män som är värda att intressera sig för)
Arg arg arg på fan vad som helst!!
Twitter är ett perfekt ställe att hänga om man vill bli arg. Där är nyhetsflödet konstant liksom åsikterna.

Mamman till mina barn är dock inte arg. Jag har på riktigt otroliga ungar och jag ska va arg för deras skull oxå.
Arg på bra saker.
Vad det är avgör ju jag helt själv.

/tant trassel

En eloge för...

Kawa < 3
Kawa är människan bakom FacebookGruppen 'Kränkta Vita män' som har fått enorm framgång och publicitet.
Och om du har hört talas och känner att du upprörs över samtalsämnet där bör du bli rädd för dig själv. På riktigt.

Nu har Kawa iaf beslutat sig för att lämna över gruppen till andra och själv fortsätta med nya projekt.
Här har ni historien bakom gruppen.

http://www.dodsmaskinen.se/ett-farval-till-vita-krankta-man/

Den kommer finnas kvar och den behövs. Den behöver göras mera officiell dessutom. Därför att den omhandlar mycket viktiga saker som ofta är otroligt skrämmande.
Jag kan säga att jag har aldrig blivit så mörkrädd som när jag läser på VKM om hur människor runt mig är funtade.
Vissa har varit riktigt läskiga och andra mest korkade och obildade. Vet inte vilket jag är mest rädd för faktiskt.
Jag har lärt mig MASSOR sen jag tittade in hos VKM första gången.

/tant trassel

Mja

Jag kan nog när allt kommer kring ändå känna mig ganska nöjd med min flyttstajling... beroende lite på hur man jämför :)

http://www.blocket.se/orebro/Gote_Hellmans_vag_4D_41419460.htm?ca=8&w=1&last=1

Ja och just det...

Dessutom hade jag fått en parkeringsbot på 600 när jag kom till bilen i morse.
Fan.
Jag som hade gjort så fint och försökt läsa alla skyltar rätt.
*idiot*
/tant trassel

Välbehövd

Tog mitt tillfriskande och styrde Plutten mot Örebro för en kväll i min kompis perfekta badkar och lite filmhäng.
Så medan han gick på nån buggkurs sjönk jag ned i Örebros bästa badkar... lååååångt och djuuuuupt, med en drink, lite wasabinötter och en jävla massa skum.

I total tystnad. Fattade inte hur hans musiksak funkade så det fick va tyst helt enkelt. Fast tystnad är ju en av mina starka sidor så va gjorde väl det. Tankarna var på en ok nivå och jag bara va helt enkelt.

Sen kom badkarets fader hem och vi satte på nån film... som ingen kollade på för vi verkade ha fullt upp med att prata. Och prata kan man ju lika bra göra på stan så vi tassade till Stora Örebro och tog en öl. Träffade lite folk att prata med och vid midnatt tassade vi hem igen till hans lägenhet och föll till ro.
När jag somnade där på soffan tänkte jag att jag nog skulle försöka förbereda mig mentalt på att det var kallt hemma när jag skulle komma idag efter skolan.
Och visst var det så. Proppen var trasig och det var ISkallt. Det är fortfarande ISkallt. Det tar typ två dagar att värma upp huset igen.
Men jag kommer styra upp detta. Snart.
Imorn... imorn ska jag ta vägen förbi firman... då får vi se om jag kan få en tjänst mot mina 10 veckor i praktik... som dessutom är på väg att bli minst tio till.

/tant trassel

Så många rätt!

Jag har blivit uppmanad att titta på detta några ggr nu.
Och här om kvällen kom jag ihåg det och kollade.
Magnus Betner i sitt 'tal till nationen'... om Gud.
Jag fick mig några goda skratt och allvarligt... troende eller inte... han HAR några bra poänger!
Kolla!

Det största!

Enligt beräkningarna skulle det ta fyra miljarder år att ta sig förbi kvasargruppen - om det gick att färdas i ljusets hastighet.

Japp... dom har hittat det största som finns.
Detta är så BIIIG att dom inte ens själva fattar.
Visst är det sånt som nästan gör ont? Asså jag får värk i kroppen och huvudet fryser till is en stund för att jag inte kan greppa att inte ens dom som sitter och jobbar med detta SJÄLVA fattar hur stort detta är.

Läste ett bra Tweet nu på morron.

Över frukostbordet typ...
A: Man har upptäckt en jättegrej i universum som det tar 4 miljarder år att passera i ljusets hastighet

B: Det är smör på soffbordet!

----
Ja det e lite det jag menar... det gör ju nästan ONT att försöka ta till sig :)
Detta kan även komma att förändra en massa saker som man tidigare har kommit fram till, bla runt the big bang theori och sånt shit.
Detta kommer med all säkerhet bli stoff för Institutet i P3!
Weeee!
Jag är ingen rymdfantast men jag älskar att bli mindfuckad!

Go morron på er :)

/tant trassel

Men tjosan...!

Var inne å pysslade runt lite på mina sidor på Hemverkets sajt och tänkte kolla vikka objekt som fanns i Laxå... och hittar detta...

Fan... det e lite läskigt ju... mitt hus... 'på väg in'
Nu är det snart på riktigt!!

/tant trassel

Och ändå inte...

Kom på... fotade igår när jag kollade på klassikern 'Sökarna' från ett mycket fult 90-tal.
Mycket kan sägas om den filmen men just nu vill jag bara belysa att filten i förra inlägget som heter Sergel ju dock inte alls har samma mönster som mönstret på Sergels Torg.
Det mönstret kanske är skyddat på nåt sätt men inte är det 'rätt' mönster iaf om tanken var att det SKULLE va likt.
Nog sagt om detta :)

/tant trassel

Habegäret 2.1

Hatar instagram ibland. Genom att 'samla' på rätt människor där får man tips om saker som driver en till vansinne... om man är på det humöret förstås.
Så nu kan vi passa på att lägga till tre saker till vill-ha-listan.
Jag fyller ju i feb så mitt andra jag måste ju köpa ett paket till mig... ni vet... vara säker på att få nåt...
Hur som.
Kudden och mattan är från Ellos och filten längst ned som heter Sergel... behöver jag säga mera... är från Hemtex.
Den står överst på villhalistan... filten. Kostar typ 299kr eller nåt sånt men just nu blir det bara att kolla *blä*

Men det finns mera därute. Det gör det! Jag vet det. Och jag är alltid rädd. Plötsligt är det där... fram för mig... förför mig! Leder mig i fördärv! Ger mig begär! :)

Fan... jag verkar va fast i nån typ av 'mönster'
Har jag varit hora i ett tidigare liv... dealer... vad är det med mig och 'plattan'mönstret?

/tant trassel

Kvitter?

Det bara händer

Sjukdomen håller på att lämna min kropp. Jag välkomnar den känslan med en dusch och tar på mig min sugarmamma-morronrock och bestämmer mig för att häcka runt i den hela dagen och tycke synd om mig själv för att jag måste gå hemma och tycke synd om mig. En syssla som aldrig slår fel! Dagens tips :)

Men hey, plötsligt var jag igång lixom... ni vet, man känner sig alltid liiiite goare med rent hår och skinkor, och när vågen dessutom visar målvikten igen ja då känner JAG iaf plötsligt som att jamen kanske den hära dagen oxå kan bli LITE meningsfull iaf...

Och plötsligt händer det... plötsligt står man där, påklädd och känner hur man skuttar lite lätt till musiken. Äcklig känsla... man tror ju man har blivit tokig på riktigt.
Måste va bipolär eller nåt... eller kanske bara att inse att man passar mera och mera in på diagnosen HSP (nej det står inte för HiSPig!!)

Sen när jag chockad stod där och insåg vad som hade hänt var det ju bara att acceptera att detta skulle innebära att jag även tvingades göra nytta, för att i nästa sekund vara tvingad att sätta mig för att kroppen sa stopp. (Ok, det var ett halvt dygn sedan du hade feberyra ditt jävla nöt)

Tog mig själv en promenad till affärn.
-såg på filmen Smala Susie igår. Har inte sett den förr, men i filmen finns det en karaktär, Susies bästis, som gick till en spådam och hon sa att hon skulle träffa sitt livs kärlek i en hiss. Så kompisen snyggade alltid till sig när hon skulle åka hiss. Spådamen sa aldrig nåt om VIKKEN hiss hon skulle träffa mannen i och byn hade TVÅ hissar att välja på. Så hon åkte en del hiss kan man säga :)
Filmen är genomgående sådär söt och man tycker så synd om alla som är så jävla patetiska.
Sen kom jag på det... att jag lixom själv går å tänker... om jag sitter hemma träffar jag aldrig nån ny. Jag går till ICA... i Laxå.
Idioti.
Vemfan på hela ica, vem som nånsin kommer komma dit eller som nånsin varit där kommer vara något som jag öht kommer vända mig om efter.
Jag är precist lika patetiska som dom i filmen.
Halå, det är Laxå.
Jag har vistats i områden sedan 6 år tillbaka. Jag har ALDRIG sett eller pratat med någon som jag haft ett meningsfullt utbyte med rent interlektuellt. Inte för att JAG är så väldit smart eller så. Det handlar inte om det. Det handlar om att jag har behov av att samtala om något annat än 'ingenting'. Behöv av att bli väckt och tänka till och om.
Ja ni får ursäkta mig Laxåbor men jag kanske har fel... Jag har bara inte sett på något annat. Har jag missat nåt? Informera mig.

Nåväl...
Träffade iaf inte mitt livs kärlek på ICA denne gång heller. Dom enda som ens  hälsar är stammisarna på systemet som verkar tycke att även jag är stammis, för dom beter sig som att vi är bästisar.

Flåsade hem och föll ihop i soffan *jag e visst frisk!!*
Efter ett tag tog jag mig till köket där frukosten fortfarande stod orörd sen kl 09. Lyckades få i mig den. Då var kl 14. Fattar inte varför det ska va så förbannad svårt!?

Men sen har jag faktiskt målat lite i Zions rum.
Fan va tråkit det är... att göra sånt själv... att göra typ NÅT själv. Man vill iaf kunna VÄLJA att göra sånt med nån man tycker om att göra sånt mä.
Eller hur?
Två gånger på den timman kom tårarna. HELT utan förvarning. Kan lixom inte hjälpa det! Inte konstigt att ingen är här. Hos mig.

/tant trassel

Lagom

Lagom till mina enda två barnfria dagar varannan vecka, kommer värken i kroppen smygande.
Har precist orkat göra stuvad pytt m ägg till ungarna men sen fick jag gå till sängen.
Dom fick sköta sin kvällsmat själva och jag vet inte om dom åt men dom skrattade så dom nästan kissade på sig, i 30 min.
Dom har fått äta själv dom flesta dagarna på sistone. Jag har suttit med men bara petat i maten och lossats stoppa lite i munnen då å då.
Jag har absolut ingen aptit. Känner inte ens ett behov av att äta för att "överleva". Lyckas äta lite då å då men då är det för att jag mår dåligt av hunger.
Idag har jag ätit 1/2 knäckis m smör, 1/2 potatis m sås och en hel apelsin.
Men jag e inte orolig. Lite äter jag ju o dricker gör jag.
Och nu e jag sjuk. Febern kommer nog komma när som helst. Jag fryser och ja ni vet. Hela paketet.

Men vikken befrielse det är dock att känna att kroppen gör ont istället för hjärtat.

Oooch DÄR

...slickade jag igen kuvertet.
Lyckatilklapp tant.

Typ klart!

Den 21:a är ju absolut sista dag för att göra klart annonsen inför husförsäljningen och jag har jobbat som en idiot sen jag fick reda på detta, med att få klart allt.
Det var en vecka sedan och jag trodde ALDRIG att jag skulle få klart allt.
Men vet ni... om två underskrifter är jag klar. Jag är KLAR.
Jag fotade det sista idag.
Inte för att allt är som det skall med toan och sånt, ja ni vet, men om max en vecka kommer mitt hus att ligga ute på bostadsmarknaden.
Jag är såååååå nöjd med mig själv att jag lyckades bli klar!
Tycker dom har varit så fina och bra på Hemverket. Hjälpsamma, uppmuntrande och tillmötesgående. Än så länge så kan jag inte vara mera nöjd över mitt val av mäklare.
Nu kommer jag behöva betala mig ifrån att laga saker och ting här. Hur det skall gå till vet jag inte. Jag har ju givit elfirman jag jobbade på 10 veckors gratis arbetskraft. Dom kanske kan betala mig med att skicka hit en gubbe som kan styra upp saker och ting.
Det är tre saker som måste styras upp. Se över elen och varför det går proppar konstant. Få dasset att spola och laga pelletsbrännaren.
-fan... nu blir jag stressat igen...
Men det kommer lösa sig... visst gör det :/
/tant trassel

Hett sällskap

Zion mådde dåligt på morronen igår men sen vert d inget senare på fm. Men sen på kvällen grät han o bad mig hämta kräkshinken. Och sen vert d bra igen. Inget hände.
Så jag har hemma honom idag oxå. Bara för att va säker på att inte behöva åka hem från Örebro två timmar efter jag lämnat på skolan.
Hur som. Vi passar på att hem lite sällskap.
Hunden Chilli ska va med oss idag. Katten drog som en avlöning och Chilli sitter med sitt håriga arsle i soffan så snart man vänder ryggen till. Men mysit är det trots allt.

Betyder det nåt?

Funderar på om detta med försäljningen av huset... om det BLIR såld, och flytt till Örebro, vad det kommer betyda för mig. Kommer det betyda NÅT öht?
Tänk er lite nystart, närmre till riktiga människor och jobb och ett boende utan dom KRAVEN som ett hus har.
Eller kommer jag mögla bort i min fula lägenhet och två barn som saknar sina kompisar och jag utan mental kapacitans att möta nya människor som på riktigt intresserar mig.
Och ja... träffa nån riktig pangkille som slår bort benen under mig när jag tittar på honom. Nån jag kan ge mitt liv och mitt allt!
Kommer sånt att hända? Kommer vi bli en liten lycklig familj av den hära flytten?
Eller ja... kommer vi bara bli liiiite mera glada?
För vet ni, det skulle räcka ganska långt just nu.

Mamman går till sitt lärlingsplats (som kan befinna sig på VIKKET jävla företag som helst sålänge jag får JOBBA. Längtar ihjäl mig efter att få bli skitig och prata snusk och oviktiga saker på lunchen (för det verkar va sånt man gör när man är byggare))
Mamman slutar jobbet, hämtar ungarna på en skola som har råd att ha en etta!!!
Mamman tar hem barnen till en lagom stor lägenhet där hon faktiskt trivs, ger dom köttbullar direkt ur förpackningen till kvällsmat utan att få dåligt samvete och sen kurar ihop sig i soffan med en PlayStation kontroll i handen och tillsammans med ungarna gapar sig igenom en timmas tv-spel för att tills slut stoppa om lintottarna, bryta ihop för att dom är så fina och krama dom till sömns i sin knarrande våningssäng.
Varefter morsan smyger upp och sätter sig en timma i tystnad i soffan med datorn och bloggar om vikken underbar vardaglig vardag vi har haft och hur glad och tacksam jag är till mig själv att jag har lyckats skapa en bra tillvaro för oss.
Kommer flytten betyda detta?

Vi får väl se.
Kändes bra att få skriva det iaf :)

/tant trassel

Tank

Kan va sunt att kolla runt i 'dagboken' ibland...

http://trasseltofs.blogspot.se/2011/09/kanner-inte-igen.html

fan vikka tankar... och det värsta är att jag HITTADE självförtroende-tanken!
Och nu är det som att den aldrig har funnits... så jävla puckat! Varför kan man inte hålla kvar känslan som man byggt upp bara för att 'tanken' är borta!?

Hur som... det var bra tankar! Tankar att tänka om igen... sätta nya mål... nya önskningar för sitt liv.
För visst måste det finnas?
Liv?

/tant flum

Den viktigaste resan

Vid denna tid för exakt ett år sedan på dagen, landade Simon, jag och mina barn hemma i Danmark hos mina föräldrar.
Vi åkte hem eftersom pappa hade ringt nån vecka innan och berättat att mamma inte har annat än några veckor kvar i livet.
Det var min och mina barns sista resa hem till min mamma.
Jag är fortfarande tacksam till alla som gjorde det möjligt att resan blev av för både mig och barnen.
Simon åkte hem med ungarna efter en vecka så jag kunde stanna kvar med mamma.
Dom dagarna betydde allt!
Det var jävligt tufft. Både att se henne, prata klart med henne, umgås med henne, ta hand om henne, skratta med henne...älska henne.

Tänk att det har gått ett helt år.
Är mest glad att hon såg att jag var lycklig där jag var i livet. Faktiskt. Vet att det gav henne ro att släppa taget sen.


/tant trassel

Flyttstajling

Vi flyttstajlar härhemma.
Jag har ju som ni fattar inte råd att köpa nya möbler och skit för att få ett modernt hem som är sådär piffigt och coolt som man kan se i annonser. Nej vi får ta vad som finns och mest handlar det om att plocka bort saker och personliga prylar som bilder och sånt.
Och jag vet inte men jag är nog ganska nöjd såhär långt. Jag älskar ju mitt lilla hus och älskar mina saker så det känns lite kalt för mitt tycke nu men trivs ändå ganska bra med det.
Här har ni ett axplock iaf av våra fotosessioner såhär långt.
Mest kär är jag i mitt ärtgröna kök. Inte bara så lite kär. Jag trivs här såååå mycket. Är jag hemma en hel dag kan jag vistas där hela dan faktiskt. Pinnsoffan i köket håller jag på att måla svart just nu och matbordet är inte färdigmålat men jag tror inte det syns.
Sen är inredningen inte som jag skulle ha den om jag skulle bo kvar utan jag har lixom lagt ned planering och inköp eftersom jag ju inte vet hur vår framtid ser ut.
Här har ni iaf.

/tant trassel

...

Trainspotting

Sparken

Jag har ju jobbat ett bra tag för att göra huset klart inför försäljning.
Tror det är lite som när man planerar inför första barnet... Man vill att alla omständigheter skall vara perfekta, men det är alltid nåt. Till slut får man helt enkelt bara besluta sig och tro på att saker och ting löser sig längs vägen.
Jag har slitit med olika saker som inte riktigt har funkat som det skall härhemma. Har aldrig riktigt tyckt att det det är bra nog för att lägga ut till försäljning.
Jag kommer helt enkelt aldrig riktigt till skott.
Har reggat mig hos hemverket.se och har sedan ett tag joobbat på mina uppgifter om huset inför en annons. Hemverket fungerar så att man tar hand om hela försäljningen själv. Beskrivning, fotografering, visningar osv. Hemverket stöttar, ser till att rätt papper finns och ser till att huset läggt ut på dom största försäljningssajterna.
För detta betalar man 5000 kr när huset säljs eller senast efter 6 mån.

Nu fick jag dock ett mail här om dan från Hemverket där dom skrev att dom skulle ändra sättet att jobba och om jag vill ha kvar den gamla varianten (den nya är dubbelt så dyr) så skall jag ha lagt ut huset till försäljning senast den 21 januari 2013
Och jag har inte 10 tusin att betala dom så detta är som ni förstår HELT nödvändigt att jag får klart allt tills dess.
Jag får fixa klart allt så det e fint och fungerar till den dagen nån köper huset.
Såååå ja, nu är det brådis! Det är mycket som ska ordnas med.
Idag har jag ringt en massa samtal och fotat lite.
Synd att det är så förbannad mörkt jämnt. Svårt att få bra bilder när det är som mitt i natta typ hela dagen.
Men ja...
Det var väl det som skulle till... En spark i baken. Jag har lixom inge val.
Jag MÅSTE lyckas med detta!

Sen... Tänk om det blir såld...varfan tar vi vägen då?

/tant trassel

...

Musik & Konst

Musik, texter...konst på olika sätt. Jag blir så extremt berörd.
Vissa dagar kan jag inte ens ha på radion för jag tycker att alla låtskrivare är idioter som gör låtar och texter jag inte vill kännas vid. Låtar som inte säger det jag behöver uttrycka.
Dagar då alla mina playlists gör för ont, gör mig arg eller bara rör om för mycket i mig, så jag inte kan spela dom helt enkelt.
Jag tar åt mig ALLT jag hör. Och särskild just nu. Allt går direkt in.

Tavlor. Jag har aldrig köpt så mycket till mina väggar som jag har gjort på sista tiden. Har ett jättebehov av att uttrycka mig.
Behöver se saker runt mig som rotar om i mig.
Men jag har även ett stort behov av tröst. Av hopp och av tillit.
Det är här låtarna o texterna kommer in.
Rätt låt i rätt stund.
Dom stunderna är bara lite för få.

Men ikväll har jag en sån stund.
Lyssnar på låtar som säger mig saker som jag behöver höra.
Bara sitta i soffan med en öl och en filt. Och musiken.
Och tårarna.
Alltid dessa blöta kinder.

Nån dag har jag väl gråtit klart.

Fan...det behövs verkligen ett uppåtinlägg på denhära surbloggen snart va?

/tant trassel

Liv i luckan

Jag är en dubbelt människa.
Lika dåligt som jag kan må av att ha människor runt mig lika dåligt kan jag må av att lulla runt härhemma själv med ungarna. Försöker aktivera mig på olika sätt. Utsätta mina tankar för viktiga världsfrågor som kan överrösta allt som får mig att känna att jag inte kan andas.
Men ibland vet jag bara inte vad jag skall bjuda mina tankar på och då är det bättre att fylla huset. Särskild med barn. Dom kräver min uppmärksamhet och jag får ha fokus på att dom skall må bra.
Igår fick jag hem lekkompisar till båda ungarna och dessutom en kompis till mig o hennes två barn. Så vi var 6 barn och två vuxna som umgicks, fikade på hembakade Dumlekakor och sprang runt runt runt i nån vild tafatt-lek.
Så befriande det kan vara med lite liv.
Och dumlekakorna var väääldit goda :)

/tant trassel

Som så många gånger förrut.

Kl 02:45
En kopp the
En skorpa
En trött kropp
Ett trött sinne
Tankar som inte vill vandra iväg till ingenting och in i drömmar

Sår
Salt

Sånger
Ord

Verklighet
Sanning

Teet värmer min glödheta insida
Där jag brinner och längtar efter att
Ge
Ge
Ge
Ge

Insomnia
Släpp mig nu

R.I.P Anders Carlberg

 

Idag lämnade Fryshusets fader, Anders Carlberg, in nycklarna till jordelivet.
Ävenfast jag inte på långa vägar vet exakt hur mycket han, hans arbete, engagemang, brobyggande och hans eldiga själ, egentligen har betytt för ungdomar och för Sverige i stort så är Anders en människa som jag, sedan jag först hörde om honom och Frysen, har haft en enorm respekt för.
Kan bara tänka mig vikka spår han och hans arbete har satt i många människors liv.

"Hans budskap har ibland varit kontroversiella och bygger i huvudsak på att samhällets tillstånd står och faller med vår förmåga att skapa relationer och tillvarata människors egen kraft och förmåga till förändring"

Önskar så att jag själv kunde vara en människa som på riktigt brinner för en sak. Som kan vara med att förändra, beröra och sätta spår.
Jag får verka där jag står, bland dom människorna som finns runt mig.
Tänk själv... Vi sätter avtryck var vi än går fram. Vilka avtryck du väljer att sätta i andra människors liv kan ha avgörande betydelse.
Nu menar jag inte att vi måste gå och spela små helgon jämnt utan jag påminner mest mig själv om att tro på att jag i det lilla kan sätta fina avtryck i människors liv.

Läs gärna på Fryshusets hemsida där dom har skrivit om hur dom minns Anders.

/tant trassel

DIY PomPom

Pappersblommor, pioner, pompom, cheerleaderrekvisita, kalla det va du vill men fina är dom eller hur?
Min dröm är som sagt att få ihop nog pompoms så jag kan göra en lampa av skiten.
Bilden här bredvid och även inspirationen är hämtat från min gamla vän Petras blogg PUNKSLÖJD
Du hittar Punkslöjd, Petra och hennes kreativitet i Umeå.



Men nu till the making.

Du tager en servett av den 'vanliga' storleken (IKEAs servetter är bra), om du vill ha blommor som ska funka bra till lampan. Dessutom snöre och en sax. Helst en som kan klippa.*skojsig*

Dela servetten i två.

Lägg bitarna på varandra och vik dom sedan till ett dragspel.

Tag och knyt snöret på mitten av servetten. Dra inte åt för hårt utan det ska mest bara hålla ihop delarna.

Sen tar du den dära saxen som kan klippa och klipper runt kanterna. Lite beroende på hur du klippar blir även utseendet på blommorna. Du får testa dig fram. Ibland behövs det att man klippar lite under tiden man meckar med att dela på bladen. Det märker du.

Sen kommer mecket. Du drar ut ena delen av ditt dragspel och sen är det bara att sätta igång att försöka försiktigt men bestämt att dela på alla lager av servett. Sen drar du upp dom mot mitten. Bit för bit. Lager för lager.

Här har jag dragit isär ena delen av dragspelet. Sen kör du andra sidan på samma sätt.

Och om du inte har hunnit bli galen så har du, när du är klar med andra sidan, äntligen din PomPom. Du tuffsar till den och drar i löven tills dom sitter fint och jämnt... eller typ så som du vill att det skall sitta.

Under botten ser det ut som så... det e där man håller när man pysslar och gråter.

Så gör man alltså. Tar du mindre servetter kan du klä skärmen på en sänglampa tex eller en mindre fönsterlampa. Blommorna blir ju mindre då.
Lycka till!

/tant trassel

Pompom

Detta med pappersblommor e inte min grej. Alldeles för pyssligt!! Men jag viiiil så gärna ha en pompom lampa...

Det var engång...

Vet ni att en gång för typ tre år sedan hände nåt ganska roligt på bloggen.
På den tiden var det kanske max 15 pers som kollade in på min blogg varje dag.
Sen en dag hände det nåt... min besöksstatestik hade ballat ur och jag skrattade så gått för mig själv...

http://trasseltofs.blogspot.se/2010/03/tank-va-en-liten-rad-kan-forandra.html?m=0

Plötsligt så händer det :)
Fast det var bara då.
Är glad ändå. För er som hänger med mig.

/tant trassel

Lätt på foten?

Detta är en lampfot från mitt barndomshem som stått på vinden i flera år och när pappa lämnade huset bad jag om att få ta den.
Jag älskar den. Har alltid gjort men jag vet inte hur jag skall göra för att få den att passa in härhemma.
Kastade ut frågan på Instagram som är fullt av kreativa människor och fick ett förslag.
En glödlampa som heter Diamond Lights.

Tror att det ingår en sockel i svart, koppar, guld eller silver och en textilsladd.
Jag tror att med lite ansträngning och lite pyssel så skulle detta plus min lampfot bli en riktig trevlig kombo.
Ni fattar att då blir det ju utan skärm å sånt. Bara lampfoten med en glödlampa.
Glödlampan är nog nåt av den finaste detaljen jag sett på ett bra tag. Den passa in vart som helst.

/tant trassel