tisdag, april 17, 2012

Trösteslöst

Känner mig ofta ganska ensam numera efter mamma är borta. Finner inte tröst. Sån som just hon kunde ge.
Och när det kommer dagar som just idag. Just idag vill jag ringa henne. Oxå idag.




Suger åt mig all tröst som kommer i min väg. En fin kopp Yogi-te kan ge en pusch ibland. Dessa små ord som varje tepåse bjuder på...
/tant trassel

2 kommentarer:

Agnes sa...

Hej jag har full förståelse för din sorg för jag går igenom samma sak själv.... Jag brukar faktiskt försöka tänka på hur hon hade gjort i samma situation och föreställa mig mammmas glada ansikte för det ger mig tröst! Känner med dig och ska tänka på dig ända in i hjärteroten!!
Styrkekramar till dig!

orcid sa...

ja det känns både märkligt ensamt och ledsamt när man inte kan ringa och höra deras röst, speciellt för dig som hade sånt bra stöd av din mamma.

kram <3

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...