Försöker så att skapa mig bilden av mamma som hon egentligen såg ut och inte ha kvar den bilden va henne som piraten med lapp för ögat.
Vill ha kvar massor av henne. Pö om pö försvinner minnerna. Det kommer dom göra. Tröjor hon har stickat kommer gå sönder, små lappar från alla hennes paket hon skickade kommer rensas ur från lådor och gömmor, bilden i mitt huvud kommer suddas, minnet av hennes röst kommer försvinna... och nu när jag fick ny telefon försvann alla gamla sms från henne. Kanske lika bra... ska väl radera hennes mobilnummer oxå. Annat vore väl osunt? Men... jag ville verkligen ha kvar dom bara en liiiiten stund till...
Jag verkligen FATTAR inte att hon är borta. Förstår inte. Är så bitter. Känner mig tvärlurad.
/tant trassel
 |
| Mamma med en nyfödd Hwila. Maj 2005 |
 |
| Mamma med min bror Klaus på hennes 70-års kalas. Nov 2010 |
 |
| Mamma knappt en månad innan hon dog bort från mig. Jan 2012 |
2 kommentarer:
Jag beklagar din stora sorg :-(
Förlorade min pappa redan när jag var 13 år. Det är många år sedan nu. Saknaden finns kvar men det går lättare att andas..
Kram
K
Måste vara halvt att växa upp utan den ene föräldern. Har ändå haft mamma i nästan 37 år.
Hur mycket minnen finns kvar efter så många år som har varit utan din pappa?
Tror du att du minns hans röst tex... eller hans rörelser?
Skicka en kommentar