På natten

Jag ringde min bror på kvällen innan vi gick ut för att fira Simons födelsedag och bad honom att INTE ringa ifall att mamma skulle dö under kvällen.
Hon ligger på sjukhus och har legat där kanske två dagar. Min bror är hos henne nästan konstant.
Kvällen går och när vi kommer hem igen ringer jag honom och kollar läget.
Han berättar att mamma är okontaktbar som hon varit det sista dygnet ungefär men att hennes andning har förändrats. 'Det är som en fisk som ligger på land. Det är mycket obehagligt'
Jag känner igen detta från när jag vakade över mormor. Nu är det inte långt kvar. Vi säger godnatt och går och lägger oss.
Runt 01 på natten mot den 29 januari för exakt ett år sedan fick jag då det dära telefonsamtalet jag inte ville ha men som jag ändå hade väntat på.
Mamma somnade in efter dryga tre år med benmärgscancer.
Jag kan inte leva utan henne men måste göra det ändå.
Känner mig ofta jävligt ensam och övergiven och jag saknar henne konstant.
Jag skall aldrig glömma vem jag är och vem jag kommer ifrån.
Älskar dig Mamma. Min klippa!

/din