Vill inte uttrycka några känslor här eller nån annan stans men jag orkar inte mä att bära runt på allt.
Jag mår så jävla illa, har nästan svårt att andas och det trycker lixom runt hela bröstet.
Har praktiskt talat inte ätit nåt sen nyår och knappt då heller.
Numera vet jag inte om jag mår illa för att jag inte äter eller jag mår illa pga allt som har sagts dom sista dagarna.
Det finns så mycket jag inte förstår.
Jag förstår inte och kommer antagligen aldrig göra det och undrar om inte det är det som är värst... att jag inte förstår.
När mina tankar rör min person slutar det alltid med att min självbild blir kass och jag blir självdestruktiv. Inte rakbladsdestruktiv utan jag straffar mig själv genom att göra saker jag inte mår bra av.
Iaf om jag hamnar på fel ställe vid rätt tid så att säga.
Min självbild och fram för allt andra människors bild av mig blir sämre och jag vinner. Jag mår sämre. Men det e väl så destruktiva människor funkar?
Det låter nog mera allvarligt än det är, men det är ganska tydligt.
Tror dom flesta av oss har en självskadeperson. Många straffar sig med mat. Dålig självbild, jamen vi gör det värre genom att äta ännu sämre!
Eller shopping...jag har kronofogden efter mig. Fan va värdelös jag är som inte ens fixar att sköta min ekonomi. Det kan inte bli värre. Lika bra att köpa nåt.
Eller hämta information man vet att man blir ledsen över...kolla partnerns facebook fast att man vet att det man kommer hitta där bara gör en ledsen.
Finns tusin sätt.
Men så är det...som jag just fick veta i ett telefonsamtal med världens klokaste människa. Barnen...hur mår dom med en mamma som inte gillar sig själv och har respekt för sin egen kropp? Hur kan man vägleda barn och ge dom en sund självbild om morsan som dom lever största delen av sina liv med har en helt snedvriden bild av sig själv och en självförakt för den samma.
Så nu bestämmer jag mig för att ändå ha ett nyårslöfte.
I 2013 skall jag visa mig själv och min kropp respekt.
Hur låter det...?
/tant trassel
2 kommentarer:
tycker det är ett bra nyårslöfte, du är en sådan klok varm hjärtad medmänniska och i mina ögon är du mycket det jag önskar jag kunde vara och så som du mår just nu så vill jag göra massor för att hjälpa men jag känner mig så hjälplös..så lam och okunnig, obrukbar.
jag vet hur det är att må riktigt dåligt och vägen är lång, gropig och ibland helt ogenomtränglig, ja man tror det i alla fall.
men om man börjar inifrån, börjar med sig själv då har man en bättre chans att lyckas men det kräver mycket tålamod, arbete och mod....mycket mod och jag vet att du har det långt där inne i ditt vackra hjärta(ja det är vackert tro mig snälla du).
Jag vet att det är svårt att be om hjälp men snälla gör det om det är något jag/vi kan göra.
kram
Tycker det löftet är det bästa du kan ge dig och dina barn! Kram
Skicka en kommentar