Jag kanske borde skriva ett fint kort å lägga vid?
Tror dock det blir en julklapp till. Fast inte från mig utan jag har fått en oväntat kärleksgåva av två mycket fina människor som jag skall se till att förvalta. Och jag tror jag har bestämt mig nu.
Kaffebryggaren får vänta.
Jag försöker göra saker och tänka saker som ger mig ro. Det verkar funka i tio min åt gången men jag har några dagar kvar att öva mig innan julafton är här.
När den kvällen kommer vill jag känna just ro.
Vet inte vägen dit riktigt. Känns som mina försök är så kortvariga så jag undrar om dom gör nån skillnad.
Men det e nog bättre än ingenting.
Saknar mamma så förbannad dock.
Min klippa.
Undrar hur hon skulle ha reagerat om hon såg mig idag.
Hon skulle ha blivit lite arg tror jag. Sen skulle hon ha hållit mig länge och sagt saker till min självbild. Sagt bra saker in i mitt liv. Påmint mig om vem jag är, vad som är bra med mig och att jag behöver skärpa mig.
-och hållit mig en stund till... Jag känner hennes doft. Hur hennes kind känns under mina läppar när jag kyssar henne hejdå...den morgonen, sista gången jag såg henne, innan pappa kör mig till tåget.
-Vi ses i vår mamma
Sista gången innan hon ger sig av. Bort ifrån mig.
Det är en sak till jag måste finna ro i.
Att jag är ensam.
Moderlös.
Släppa taget.
Som alla andra besvikelser i mitt liv.
Sluta hålla i besvikelser.
Gi Slip
Find din ro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar