Som ni som hängt med här vet om så har jag lämnat en del människor på sista tiden.
Först vert jag såklart själv lämnad.
Först av min mamma.
Sen av den jag trodde jag skulle bli gammal med.
Efter det lämnade jag den guden jag trott på under hela mitt liv. Jag måste få skapa mitt eget öde. Allt annat verkar ju gå åt helvete! Mamma...Simon...
Sen vert jag lämnad igen av någon som valde sin präktighet fram för gammal vänskap.
Sen lämnade jag många människor på facebook (som ju är vad det är. Inte verkliga livet) för att jag helt enkelt inte lustade dom längre.
Idag fick jag ett sms med orden "jag ber för dig Karina. Jag har en julklapp till dig!" o sen en bild att ett jättefint förekläde med äpplen på.
Jag svarade med att tycka till om det ljuvliga föreklädet och avsluta med att be denne sluta be för mig då jag har fattat beslutet för mitt liv just nu att skapa mitt eget öde. Eftersom jag är ganska besviken på sättet denna Guden skötte saker o ting på förr. Och att jag hoppades på att denne kunde respektera detta beslut.
Jag fick som svar att hen trodde att jag hade en tro på Gud och att hon aldrig mera skulle be för mig eftersom jag verkade "gå igång på detta" (?)
Och att hen skulle behålla gåvan då hem hade fyllt det med böner.
Och där vert jag lämnad igen.
Eftersom jag hade fattat beslut för mitt liv som inte gick ihop med dennes.
Jag funderar på om jag skapar ett liv som kommer göra mig mera å mera ensam?
Och varför måste jag leva o tycka som alla andra för att vara värd att känna och umgås med?
Varför kan det inte finnas plats för människor i personlig utveckling. Ändrade åsikter eller ändrat livsstil?
Jag längtar efter att möta människor som vill samtala, diskutera och som kan få mig att utvecklas, tänka om och bilda mig. Eller där lilla JAG kanske kan bidra till DERAS personliga utveckling!
Vad är människor så jävla rädda för!?
Kom igen! Ta mig dit isen är tunn, där jag riskerar livet!
Jag vill bli en stor människa!
/tant trassel
4 kommentarer:
människor är rädda för förändringar...jag ser det att det finns troende som är starka i sig tack vare tron och som då kan ta emot och diskutera tro och icke tro och annat om livet, sen finns det dom som är rädda och behöver sin tro för att inte gå under och då är dom så övertygade om att ALLA ska och kan räddas och om man då motsäger sig så är det som man dissat deras trygghet, deras tro...alltså de ser det som nån form av personligt påhopp vilket det inte är..
De kan inte se utanför lådan utan ser att en person som tappat sin tro är en tappad människa.
Jag blir uppriktigt ledsen över att en sån person som borde vara öppenhjärtad och förstående(så som jag anser att de flesta troende är) medmänniska beter sig rent ut sagt rätt "snorkigt", som om denne är förmer än tex dig.
Vi är alla olika, vi alla tror olika..en del tapapr sin tro andra hittar tillbaka och en del icketroende finner nån form av tro...alla är vi lika inför gud (antar jaajg..jag vet ju inte riktig vad jag tror).
jag vet inte om mitt "svammel" gör nån nytta...jag kan uppriktigt säga att jag är ledsen att du tappat din tro MEN jag är inte förvånad..jag är inte det.
vi är komplexa och livet är komplex...en kombination som kan ge mycket motgångar genom livet (medgångar med men dom passerar ju problemfritt förbi).
Men jag accepterar dig precis som du är, du är du- det räcker långt för mig <3
kram
Hej Karina,
du verkar ha råkat ut för många fåntrattar i ditt liv som inte förstår ditt värde som person och människa. Tycker du gör helt rätt som gör upp med dessa då dessa tjuvar energi från dig. Jag brukar alltid säga att tyck om mig för den jag är annars får det lika gärna vara. Du är klok och du kommer ska du se få en bättre tid snart. Ha en underbar helg och gör det du vill!
En kram till dig från mig!
En kram till dig från mig!
Skicka en kommentar