Nu är det stilla här hemma. Ingen som snarkar, ingen tvättkorg som knarrar o gnisslar när en suckande boxertjej lägger sig till rätta, ingen att hämta efter skolan, ingen att dammsuga efter stup i kvarten, ingen att släppa ut, släppa in, släppa ut, släppa in. Inga vackra bruna ögon som tittar förväntansfullt på en och ingen att ha dåligt samvete för. Nu mår dom bra. I småland. Med sin nya familj. Bortskämda. Älskade och nej, dom har aldrig tråkigt. Omöjligt. Det är konstant full fart med dom nya kompisarna.
Men visst känns det. Visst gör det. Om jag kände mig ensam innan så är det inget emot hur det känns nu.
/tant trassel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar