Gör kärleken dum?

Som ni kanske vet så hade inte barnen mera än två veckor ledit i sommar. Dom tog semester när jag hade semester från skolan.
Deras pappa hade ingen möjlighet att ta semester i sommar men sa att han skulle ta semester sen till hösten.
Och innan helgen fick jag veta att han nu hade två veckors semester.
Jag berättar glatt för barnen att deras pappa nu har semester och Hwila jublar och säger jaaaa, undrar va kul vi skall göra nuuu!!
Jag säger att jag inte vet men att vi får fråga pappa va han hittat på.
När han hämtade barnen fredag fm för att ta med sig dom till sthlm där hans nya kärlek bor frågar jag honom om kommer ta barnen nånting under sin semester, varpå han svarar att nej det har han inte planerat.
Men du sa ju i sommar att du skulle ha semester med ungarna nu i höst.
Men nej, det har han inte tänkt sig. Han skall resa bort med flickvännen.
...och jag är så jävla besviken på honom.
Två aspekter på detta är att barnen blir besvikna och att dom väljs bort... igen igen igen.
Och att han inte verkar fatta att om man har två barn på heltid så KAN man behöva liiite avlastning ibland. Särskild om man inte har nån familj att släppa barnen på när man behöver lite energi.
Men främst för ungarnas skull. Jag klarar mig.
Asså blir man DUM av att bli kär eller vad händer??
Jag känner inte igen honom alls.

Blir mest förbannad och ÄNNU mera beslutsam att komma bort härifrån och ge barnen det bästa livet jag kan. Dom får bli besvikna men INTE svikna!!
Då får dom andra ta sig i röven.

/tant trassel