Nu är det inte mycket kvar på skolan.
Bara ett par veckor.
Jag har börjat leta praktik där det finns möjlighet för nån typ av framtid.
Det är lite läbbigt att ringa företag sådär.
För det första brukar den man pratar med va mitt upp i jobbet på nåt bygge så man känner alltid att man stör.
Sen är det väl inte bästa läget man har. Det är ändå att typ 'be om hjälp' att fråga efter en praktikplats/lärlingsplats. Jag kan 'inget' och dom måste betala för att ha mig hängande ett år. Dom betalar ju mera eller mindre för min utbildning.
Så ja, jag har ju inget guldläge direkt.
Men jag kämpar på. Har en del krokar ute just nu. Många ändar att hålla i som kanske kan bli till nåt.
Vill helst sköta detta med kontakterna själv.
Det sitter en del på min utbildning som är klara och som väntar på praktik. När jag skriver väntar då betyder det att dom sitter och väntar på att skolan skall hitta ett ställe åt dom. Det låter suck och stön och det är ett fasligt gnällande på att skolan minsann skall hjälpa till med praktik och att dom inte alls gör så mycket som dom borde för att hitta en lämplig praktikplats.
Det känns nästan som när jag var yngre och mamma fick ringa alla jobbiga samtal åt mig.
Hur tänker dom?
Var finns stoltheten i att klara sig själv?
Hur skall dom fixa kundkontakter när dom kommer ut och skall jobba?
Det värsta du kan få av ett sånt telefonsamtal är ett 'nej'.
Det är lixom inte så farligt. Man behöver inte ens sälja sig själv utan företaget ser ju ganska snabbt vem du är när du gör din praktik hos dom.
Min utbildare frågade idag om dom skulle hjälpa mig leta företag men jag bad att få klara mig själv.
Tycker det andra känns rent av pinsamt.
Men håll tummorna för mig nu.
Om jag INTE har hittat ett ställe med framtid innan jag är klar på utbildningen kommer jag påbörja praktik på elfirman där Simon jobbar. Där får jag vara och leta efter alternativ om jag vill och hellre det än att sitta av tiden i skolan.
Där vet jag iaf att jag kommer lära mig massor.
/tant trassel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar