Hela världen ska få veta!

Hwila har önskat sig hål i öronen och har laddat knappt ett år för detta.

Jag fick hål när jag var 5 och har väl haft en gräns där nånstans för vad som kan tänka va lämplig ålder för att ta hål.

Mest är det att jag VET ju att det gör ont och att jag lixom inte skyddar henne från sånt jag VET 'skadar' henne.

Men nu började klasskompisarna ta hål, kusinbarn och lite sånt, så nu bestämde hon sig att faktiskt våga ta hål.

Hon har pratat länge om vikka hon skulle ha och har provnypt sig själv i öronsnibben så hårt hon kunnat för att bilda sig en uppfattning om smärtan.

Hon berättar många gånger om att vissa tycker det gör ont och andra tycker inte d gör så ont 'det beror helt på vikken känsla man har' Och så är det väl :)

Som att välja bedövning när man skall föda eller inte :)

I måndags efter första skoldagen drog vi till frisören och satte oss i stolen. Jag var SÅÅÅÅÅ nervös och förberedd på att få ta en hem en störtgråtande dotter.

Men sådan mor sådan dotter... Hon satt där och sa inte ett ljud. Rörde inte en min och tackade inte nej till hål nr två som jag hade räknat med.

Hon var såååå stolt och jag var såklart det mä :)

Envis som en oxe är hon.

Så nu har hon alltså rosa 'diamanter' att visa upp till alla som vill höra. HELA vägen hem skrek hon åt alla att hon hade tagit hål.

Hela världen ska få veta!

:)

Vad blir nästa då? Hon har redan börjat prata om att ta hål under läppen som Isak som sommarjobbade på dagis hade.

-du får nog vänta lite med sånt älskling :)

/tant trassel