Kalasdax o Pinjata

I några veckor nu har jag slitit med detta.

 

Hwila hade beställd en Pinjata till sitt barnkalas som firades igår söndag.

Strax fick jag bilden av gulligull, fladder o fluff. Fina hästar och vackra fantasivarelser.
Detta var även målet med Hwilas Pinjata när jag väl satte igång.
Meen efter att första jätteballongen hade exploderat och lämnat mitt kök neddränkt i tapetklister, sänktes nivån snabbt i mitt huvud när jag förstod allvaret.
Så jag utgick ifrån en jätteballong och två ganska små ballonger.
Tiden gick. Jag la på lager för lager. Lät torka emellan. Men även ballongen inuti krympte. Med en ganska skrynklig pinjata som resultat.
Hur som.
Mussepigg tänkte jag när jag väl fick dit två öron.

Målade vitt och försökte rita upp hans ansikte.
Det såg inte klokt ut.
Släppte ytterligare på gulligullet och gav honom lite snurriga ögon. Jag menar, han ska ju få stryk sen!
Men här kom det problem igen.
Blåa tuschfärgen ville inte fastna på vita färgen.
Hittade bara en röd OH-penna, såååå jag fick helt enkelt göra musse galen.

Med blodsprängda, trötta ögon, gnisslande tänder och SaddamMuscha hade jag nu släppt alla tankar på att göra nåt fint. Nu fick det bara bli va det blev.
Klippte silkespapper och limmade dit och nu hade musse även fått långt hår och kjol.
Dessutom innehöll han några kilo godis, ett gäng ballonger och lite serpentiner.

Ungarna hade jätteroligt o skrattade hjärtligt. Godiset flög åt höger å vänster för varje slag men till slut fick musse kapitulera.

 

Fyyyyfan vikket jobb det var mä Pinjatan. Ni vet när man har 100 andra vardagssaker att göra plus kalassaker. Och man är ensam om allt. Jämnt. Och att Pinjatan, som ju är gjort av tidningsremsor o tapetklister, måste torka länge mellan varje litet lager, då tar den tid! Och energi. Och plats!!

Var det värt det?
:) Såklart.
/tant trassel