Och livet går vidare.

För exakt två veckor sedan gick jag i kylan under en knallblå himmel och strålande sol, mot graven.
Kyrkan var full och blommorna fick knappt plats.
Ännu ett tecken på att mamma var den jag visste att hon var. En fantastiker.
Nu skall livet gå vidare.
Pappa verkar fixa det ganska bra.
Jag fixar det ganska bra.
Utom dom dagarna jag inte gör det.
Men jag är omgiven av människor som älskar mig och som finns där för mig.
Övar mig i att berätta med ord hur jag mår och hur jag tänker och känner.
Vet knappt själv.
/tant trassel