Inte så underligt?

Ni vet första dagen på jobbet efter en, för många, lååång ledighet och alla bara suuuck å stön oj va jobbigt att komma igång igen och segt går det oxå osv osv.

Och jag känner mig som ett jävla ufo som bara tycker att det är sååååååå skönt med vardag, rutiner och JOBBET.

Och eftersom alla reagerar jättestarkt på mitt jag-älskar-att-gå-till-jobbet-eufori så har jag funderat en del på varför jag tycker så väldans mycket om detta med jobbet och vardagen.

Och jag kom fram till en del olika aspekter. Fram för allt kom jag fram till, efter att ha analyserat sönder mitt underliga beteende, att jag nog kan chilla. Det är inte så underligt faktiskt. För att vara jag vill säga.

Nämen såhär...

Detta med vardag. Julen har ju varit lite upp o ned för oss. Ungarna har varit jättemassor hos sin pappa och jag vet knappt vem jag är utan dom. Det är inte så sunt, jag vet men testa själv att leva ensam och ha en 7 och 8 åring att leva med vad allt vad det innebär. Dom skall ju mera än bara äta. Man måste ju vara både mamma och pappa för dom på ett eller annat sätt. 

Nå... Iaf... 

Upp å ned. Just det.

Vardag betyder ju att jag vet min roll. Jag kan det lixom. Jag är trygg i det.

Dessutom så känner jag mig värdelös när jag trippar runt härhemma i min vuxna ensamhet, men på jobbet kan jag lixom känna att jag lyckas md saker. Det är ju ingen prestation att steka köttbullar eller hänga en tvätt. Men det är en prestation (än så länge) att precitionsköra med en saxlift eller lösa problem utan att fråga om hjälp.

Och detta leder oss in på detta med jobbet.

Jag älskar att gå till jobbet. Just nu älskar jag det.

Och jag vet varför. Nu vet jag.

Det är jätteviktigt att gå till jobbet. Det jag gör när jag går till jobbet nu och iaf ett år fram, det är att skapa min framtid.

Jag vet åt vilket håll jag vill gå när det gäller mitt yrke.

Hade jag varit nöjd med att bara lotsas runt på olika byggen, då hade det inte varit så viktigt på så sätt med jobbet. Men jag vill inte det. Jag vill, som en del andra på firman, åka runt i min egen bil och köra småjobb. Träffa människor, planera min egen tid, planera mina egna jobb, ta skit från kunder, lösa problem, lära mig massor och bli asbra på detta.

Jag har sedan jullovet lyckats lämna mitt bygge och åkt med runt på småjobb. Jag har försökt ta på mig egna uppdrag och verkligen gjort det tydligt för cheferna som är dom enda som har jobbat på jullovet föruttom jag och han jag jobbade med, att jag vill mera! Att jag vill utmanas och att jag hällre än gärna försöker mig på egna jobb.

Jag förstår ju oxå att jag inte kan åka runt själv än. Det är jag alldeles för grön för men ett jobb här o där...

Och som sagt, just nu är det roligt för jag får göra grejer själv. Inga svåra saker men jag slipper gömma mig på nåt bygge. Jag har chansen att visa att jag går att lita på.

Och därför är det viktigt att jobba just nu. Jag är ivrig och har inte tid att sitta hemma.

Jag håller på att känna mig för lite hur hungrig jag får vara utan att bli jobbig. Människor är olika, mina chefer är olika och jag får testa mig fram lite.

Så jag är glad när jag jobbar.

Där är jag glad. 

Tänk att jag skulle bli en sån. Jobbar för att må bra.

/tant trassel

-o just det... Kolla vad jag fick på posten idag! Ipadfodralet! Såååå fint. Hon hade skickat med skärmskydd oxå. Jag som haft nån ångest för att jag inte lyckats köpa sånt än. Nu fick jag deti paketet som en bonus :)