Idag. Det har legat som en stor sten dom sista dagarna.
Men idag, en natt för två år sedan, blev jag moderslös.
Hur det känns går inte att beskriva. Som att förlora ett vädersträck.
Att fortfarande efter så många dagar, tänka att jag måste ringa mamma och berätta det eller det.
Att inse förlusten. Att inte ha nån annan att berätta saker för. Ingen som bryr sig om barnen, mitt liv eller mitt jobb längre.
Det finns bara...ingenting.
Nu lever jag hennes liv. För mina barn.
Och i det, skall jag aldrig glömma vem jag är och vem jag kommer ifrån.
Saknar dig gränslöst mamma. Alltid.
/din
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar