Utan val

När jag sover löser jag saker. I mina drömmar. Då löser jag mina relationer och jag blir lätt. 

Men jag har börjat sova längre dom sista veckorna. Jag har mera att lösa. Och det är så jäklatungt att vakna och inse att inget är löst utan jag känner mig bara mera och mera ledsen att jag inte kan se vad jag gör för fel. 

Varför jag inte kan få vara vän med människor som jag själv väljer. Varför andra skall välja mina vänner. Eller närmre välja bort dom jag vill bygga en vänskap med.

Jag har under det sista halva året varit tvingad att avsluta inledande fina och sunda relationer med människor som jag verkligen skulle vilja ha haft i mitt liv. Inte mitt val, inte deras val utan flickvännernas val. Det har aldrig sagts eller gjorts något olämpligt utan jag har bara tyckt om att umgås med deras män. Så sent som i morse väcktes jag av ett telefonsamtal från en arbetskamrat som berättade att hans tjej hade lämnat honom för att jag hade smsat honom. En fråga om jobbet. Hade uttryckt att jag tyckte att det var tråkigt att vi i gänget inte jobbade ihop för tillfället. 

Han blev ombett av sin tjej att inte höras med mig igen om inte jag kunde låta bli att skicka sms med innehåll som kunde misstolkas om hon skulle komma hem igen.

Och såhär går det. Hela tiden. 

Människor väljer hur jag skall leva mitt liv. Om jag skall vara vän med den ene el den andre.

Ett långt och djupt vänskap slits ifrån mig för att en annan människa skall få leva. 

Här om dan inser jag att en människa som jag har haft jättetrevligt med vid ett par tillfällen, plötsligt har blockat mig från Facebook. Utan ett ord. 

En annan människa som jag på riktigt trodde på, har slutat svara mig. Har vänt mig ryggen. Igen.

Känner att jag drunknar.

Vad i hela helvete är det för fel på mig? ÄR det mig det är fel på?

Är mitt enda fel att jag är jag och att ingen kan hantera det? 

Är jag så udda, underlig, svår, ond, cynisk, bitter, överjävlig, taskig, otrevlig????

Nej jag är fan inte! Jag är en rak, ärlig, hjärtlig, burdus, fysisk, känslig, fin, trogen och stark människa som vill ha fred på jorden bland människor och fram för allt lite lugn och ro runt mig!

Jag vill bara ha fina vänner. Det är allt. Jag vill bara få tycke om människor för att dom är dom och för att jag är jag. Jag vill ju för fan bara va med dom! Få vara en bra och fin vän. En vän med respekt för förhållanden och andras relationer. 

Jag vill ha lugn o ro! 

Jag orkar fan inte längre. Jag förtjänar inte detta! Ge mig sunda, enkla relationer som alla andra människor har.

Ge mig ett kollektiv och ett gäng med människor som kan säga fina saker och kramas på kors och tvärs med vetskapen om att allt är just bara så enkelt som man gör det till. Att livet kan va såhär kärleksfullt och ändå respektfullt.

Så andas för fan. Kväv inte varandra. Sluta vara rädda för öppenhet och karisma. 

Det e bara jag! Det är inte mera än så.

Jag vill bara så gärna få leva. Ett liv.

/tant trassel