Vad som förväntas

En fundering genom en kombo av att se att sessan Madde förlovat sig och att jag fick ett sms som var ett för-att-det-förväntas-att-jag-svarar-sms...
Jag konstaterade, när det gällde smset, att vi ofta handlar ut efter vad som förväntas av oss.
Jag vill ibland vara en sån men absolut inte alltid.

Och sen detta med sessan och dennes, i min värld tvärfula, fästman... ringen. Det var den jag tänkte på. Som om jag BRYR mig bara det till att börja med för det gör jag verkligen inte. Men det är svårt att undgå om man läser blaskan på mobilen att se bilder från förlovningen. Däribland ringen.
Och SOM OM man blir förvånad när man ser ringen.
Vräkig, svinstor och lika ful som han är.
Jau. Så tycker jag.
Varför kunde dom inte dra till med nåt kul? Annorlunda? VARFÖR skall man aaalltid göra som det förväntas av en?
Vågar dom inte eller tycker dom på allvar att det är kalas att vara så förutsägbara?

Skulle jag förlova mig en gång till... gifta mig en gång till, ALDRIG att jag skulle föredra tradition.

Hellre typ knalla in till en silversmed och smida sina egna ringar. Han smider min och jag smider hans. Det kan ju bli lite hur som helst förstår jag men fatta att jag 1 miljon ggr hellre vill gå runt med en unik ring som den jag älskar har smidd åt mig.

Sen ska jag få å gifta mig i en korvkiosk eller nåt.
Typ.

Men ja... eftersom jag ju inte är giftasmaterial så kan jag sluta fundera här och bara konstatera att det finns för många situationer där vi gör som det förväntas av oss.

Dax att hitta en egen väg att gå?
/tant trassel