I går fredag hämtade jag barnen för sista gången någonsin på fritids i Laxå.
Jag plockade ihop alla deras saker och började bläddra lite i avskedsböckerna som ungarna fått av sina kompisar. Det var så fint att påminnas om att jag har två fantastiska ungar som på riktigt är omtyckta av sina vänner.
Dom hade skrivit och ritat så mycket fint och jag satt där i hallen på fritids och lipade.
Känner mig någonstans elak att ta allt detta ifrån dom men ändå fast besluten på att detta absolut inte skall vara sista gången vi får träffa alla dessa fina ungar som jag har älskat att ha hemma hos oss ibland. Sååå många fina barn.
Här har ni Isas teckning till Zion. När Isa och Zion ser på varan så vet man att där finns nånting helt speciellt. Så speciellt det kan bli när man nyss fylld 7.
Fritidspersonalen berättade att det hade varit en del tårar från kompisarna under avskedet. Zions bästis, Måns hade fullkomligt brutit ihop stackars liten. Han är en sån som spontant även kramar om mig då och då. En fin vän av familjen...som Hwila blir alldeles fnissig av när han är nära :)
På måndag börjar vi på vårt nya liv. Dom har sin första skoldag på nya skolan i Örebro och om någon månad flyttar vi hoppas jag.
Det sista med hyresvärden skall bara falla på plats och sen kör vi hårt.
Om typ två veckor vet jag om jag är godkänt eller ej.
Känns som jag redan har väntat en evighet när det gäller denna lägenhet så jag kan nog vänta lite till.
/tant trassel
1 kommentar:
Åh, vad fint! :) Själv så är jag fortfarande kär i hon som jag tyckte väldigt mycket om redan när jag var 7 år.
Skicka en kommentar