Igår var det Mors Dag i Danmark.
Jag pratar med mamma. Säger allt sånt jag vill säga på en sån dag.
Just i mitt liv, idag, tror jag inte på ett liv efter detta.
Jag tror inte längre på någon Gud.
Tror inte att mamma är en ängel.
Tror inte att hon hör mig.
Men mina minnen av henne behöver att jag pratar med henne.
Berättar saker, får svar. Gråter, får tröst.
Mina minnen behöver allt detta för att hållas vid liv. För att ändå ha kvar känslan efter henne så länge det går.
Påminna mig om vem jag kommer ifrån. Den finaste jag nånsin mött.
Därför fortsätter jag prata med henne.
För att mitt hjärta behöver det.
På mors dag...jag älskar dig. Alltid.
/karina
2 kommentarer:
Man måste inte ha en gudstro för att ta sig tid att minnas de kära som inte finns med en.
Min farmor dog när jag var 16 år, och lite då och då så tänder jag ett ljus för henne i kyrkan. Inte för att jag är religiös, för det är jag inte. Jag tror på varken himmel eller helvete.
men det här är min tid att ta mig tid att komma ihåg, och tillåta mig sakna.
Min farmor var rätt rolig, hon tog med mig (som var 7-8 år) i kyrkor och berättade en massa påhittade historier om präster som var begravda under kyrkbänkarna och som hade gjort allt möjligt olagligt. inget var naturligtvis sant och det förstod jag ju redan då, men hon var världens bästa historieberättare och kyrkan för mig är och kommer vara den plats dit jag går för att ta mig tid att komma ihåg min farmor.
Oavsett hur man väljer att bearbeta eller sakna, så behöver det ju inte betyda ett ställningstagande till en tro på liv efter döden. Det är okej att sakna helt enkelt.
Lider med dig och det är inte utan att jag får ett stygn i hjärtat och hoppas att det är långt kvar innan jag måste gå igenom det du gör, på många år än.
<3
Skicka en kommentar