Bästa inlägget på 100 år!

Detta kommer bli det BÄSTA inlägget på 100 år känns det som!
Allt har gått så himla fort dom sista dagarna att jag inte alls har hunnit fatta riktigt...

Det började i måndags. En kompis till mig som jobbar som elektriker på firman jag har praktiserad på i ett halvt år nu, rekommenderade mig till en vän han har som jobbar på en annan elfirma. Kompisen pratade i sin tur med en av sina chefer på tisdagen  som tyckte att jag verkade intressant. Jag fick ett telefonnr jag skulle ringa tidigast onsdag. Senare samma dag fick jag ett sms från min kompis att hans kompis hade pratat med en annan chef om mig och denne verkade också mycket intresserad och bad mig ringa redan samma dag.
Så det gjorde jag... såklart. Så SJUKT nervös jag var!
Möttes av en trevlig mansröst och efter 10 min samtal sa han att han skulle prata med sin kollega och återkomma dagen efter.
Några timmar senare, mitt i kvällsmaten ringde telefonen. Jag hann inte svara men kollade snabbt upp numret och förstod vem som hade ringt!
Jag ringde upp direkt och möttes av svaret 'Hej, du har kommit till mammas telefonsvarare...' och sen lite fniss.
-man glömmer bort vad man har för mobilsvar när man aldrig ringer till sig själv... men nu kom jag ju på att Hwila har spelat in mitt mobilsvar för länge sen och nu möttes mannen som skall bedöma mig av just det...
Men som ni förstår så tog han det bra :) -nu har jag bytt meddelande... haha
Men han frågade iaf om jag kunde komma in och träffa dom redan på onsdagen... igår asså.
Och självklart sa jag JAA!
Har aldrig haft sån brådis med att gå till sängs som tisdag kväll!
Kl 12 nästa dag var jag redo att fara in till Örebro.
Jag hade puffat upp lockarna, målat läpparna liiiite svagt rosa och tänkte att om jag sen dessutom lägger till ett litet PUUUT och nigar fint, om jag DÅ kanske skulle få jobbet? hahaha

Men jag glömde bort allt om put... nigar gör jag dock alltid. Vet inte varför :)
Jag hade ett bra och ärligt samtal med två av de tre ägarna av firman. Jag kände mig respekterad och mycket bekväm i deras sällskap, vilket är JÄTTEviktigt för mig!
Det pratades lön och jag konstaterade snabbt att jag inte kommer behöva bekymra mig om mig och barnen varken när det gäller hyreskostnad och pengar till mat. Beloppet dom nämnde var lååååångt över vad jag nånsin hade vågat hoppas på! Dom vet att en ensamstående INTE kan leva på en lärlingslön. Det är jag jätteglad över att dom har fattat. Dessutom verkar man få lön för mödan på den firman... jobbar man bra får man roligare uppgifter och högre lön.
Sen i slutet sa ena chefen 'Vi behöver nog inte fundera så mycket. Vi kan inte va utan dig'
Va sa han? Det var nog det finaste nån har sagt till mig på evigheter!
...jag satt en stund... sen frågade jag... jaha... kan man kanske få känna sig lite glad nu?
Och det tyckte dom :) Jag typ jublade därinne! Borde säkert skämmas ihjäl men jag var så JÄVLA glad!
När jag sen kom till bilen höll jag på att gå sönder av lycka!

JAG fick JOBBET!
NÅN ville ha MIG!
Asså på riktigt!
Känslan att vara önskad är så jävla grym ibland!
Jag har SÅ mycket tacksamhet till både min kompis men även HANS kompis som ju var den som tog sig tiden fast han inte känner mig!
TACKTACKTACK!

Min Instagram-familj har överöst mig med uppmuntran och det har ramlat in Grattis-sms och jag har till å mä fått en liten blomma :)

Känner mig så ompysslat haha
Hurra för min framtid! Trygghet är första steget mot mitt mål.
Nu har jag den.
En lärlingsplats på en BRA firma!
Det blir jag och drygt 30 hanar :)
Kommer gå bra.

/tant trassel