Stilla går jag och väntar på att livet skall bli sådär perfekt. Sköter det jag måste. I övrigt lägger jag energin på att bara hoppas.
Har ju lovat att vara snäll mot mig själv. Mot min kropp.
Måste nog vara snäll mot min själ också. Hon är trött. Behöver bli omfamnad av stillhet och trygghet. Så hon kan andas lätt igen.
/tant trassel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar