Hur vågar jag?

Mycket tankar som tillåts få spela fritt när jag jobbar ensamt upp under taken på en skitig industri. Plötsligt hade jag skrivit orden "våga tro" i dammet på väggen.
Jag vet att det är sant. Jag måste våga tro. Tro på framtiden, lyckan, kärleken, drömmarna, längtan.
Misstron blir en bromskloss. Vet det så väl. Jag har blivit misstrodd under en längre tid och det förstörde SÅ mycket.
Att misstro mig själv, mitt eget liv och mina möjligheter, förmågor och min framtid kommer få samma konsekvenser. Det är ett val. Att VÄLJA att släppa misstron och börja våga tro.
Vet bara inte hur.
Tabbar tron flera ggr om under en vecka. Två dagar kvar sen har jag inget jobb att gå till. Ingen trygghet. Den tryggheten som jag ändå vågade hoppas på ett litet tag.
Nej jag vågar inte. Oftast inte. Vågar inte tro.

/tant trassel