Jag minns inte min farmor så väldit väl. Minns mest att hon var en burdus gammal vithårig tant som bodde på Östermalm i Köbenhavn. Hennes lägenhet luktade 'sirutter' (cigarrer fast mindre, va dom nu heter... cigariller?) och jag var nog ganska livrädd för henne. Hon hade en stor glaskruka med glaskulor i som jag knappt fick röra, en rolig askkopp som jag snurrar ned askan i... va en sån nu heter och sen en glasskål med godis bakom dörren.
Hennes trappuppgång luktade sådär gammalt och gott.
Farmor dog i början av 80-talet så jag var väl bara runt 5 år gammal då.
Men några saker har jag svar av henne.
Min dotter fick heta Cordula efter henne. Carla Ingeborg Cordula tror jag hon hette. Jag älskar det namnet Cordula men var tvungen att fråga mamma om farmor var som jag mindes henne... Men mamma hade andra minnen av henne och bad mig förstå vilken bakgrund hon kom från.
Det gladde mig för då kunde jag tryggt välja att ge Hwila hennes namn och veta att hon var en bra tant.
Nåt annat som finns kvar efter farmor är hennes gamla kryddglas.
Jag fullkomligt älskar dom och har sådan ångest för att lapparna skall trilla av. Har bara tre eller fyra glas kvar med lappar på, som andra har ramlat bort med åren.
Skall väl börja leta lite efter nya lappar så om nån kan tipsa mig om liknande lappar, gärna med lite patina skulle det glädja mig.
/Tant trassel
2 kommentarer:
underbara kryddglasburkar och speciellt med en sån historia bakom sig.
Min farmor var rätt rivig och kramade aldrig MEN de få gånger jag kramade henne spontant kramade hon tillbaka, jag har efter hennes död fått veta mer om henne och varför hon var så avig så jag ser inte längre den där hårda tanten utan mer den olyckliga kvinna hon var, önskar bara att jag vetat det när hon levde.
Cordula är ett vackert namn tycker jag :)
spontankramas är fint tycker jag :)
Skicka en kommentar