Packar

Packar ihop mitt ärtgröna kök.

Det gör mig lite ledsen. 

Nån dag kanske ett kök med lika stor kärlek finner sin väg till mig igen.

Nu tar vi den!

Fredagen. Ni tar vi den. Stänger av hjärnan för en stund. Bara vara. Imorn skall vi oxå bara vara. Jag ska packa inför flytt, ungarna ska röja, vissa på olika håll. Resten ska springa runt mina ben. 

Det är bra. 

Lånar mina gamla bonusbarn imorn medan Simon går till skogs. 

Jag längtar oxå till skogen men jag måste lägga mitt fokus på flytten nu och ett bra tag fram. 

Många känslor runt detta med flytten. Men det tar vi en annan dag. Nu. Bara andas. 

/tant trassel... Och ja, jag har fortfarande kvar rödvin på väggen. Tack kära barn. 

Gelé des Paradis

Mitt dåliga samvete har förföljd mig hela sensommaren när mitt paradisäppleträd har hängt ända vid marken pga all frukt... som jag inte har plockat och gjort gelé av.

Men när Simon var här för första gången på över ett år så kom han på hur mycket han gillade gelén sist jag gjorde den och då fanns det ju plötsligt en anledning till att sätta igång tillverkningen.

Tyvärr så var jag liiiiite sent ute iår eftersom frukten måste plockas innan den blir helt mogen.
Nu var den närapå övermogen.
Men jag körde ändå och det blev helt ok. Lite sötare än den brukar bli och inte lika klar i färgen.
Men det fick duga.

Om du kommer över paradisäpplen så GÖR gelé på den. Det är så jäkla gott till kött men även på en ostmacka.
Här får du receptet:

Paradisäpplegelé 

3kg mogna ej övermogna paradisäpplen
3 1/4 l vatten
1 kg florsocker till varje liter avrunnen sursaft.

Rensa och skölj äpplena väl
Skär bort blomfästen, stjälkar och ev. skämda delar.
Skär i klyftor eller bitar.
Skal och kärnhus ger vacker färg och fyllig smak och skall vara kvar.
Lägg frukten i syltgrytan med vattnet.
Koka - ej för länge - häll massan i silduk och låt självrinna.
Mät den sura saften, väg upp sockret.
Värm saften, koka 5 min.
Vispa eller rör i sockret
Koka sakta utan omröring 8-12 min eller till allt skum samlas på ytan.
Tag geléprov.
Tag bort skumkakan.
Häll upp på varma geléglas eller burkar.
-jag sköljde glasen med Atamon och hade även lite i själva gelén. 

Och klart!
Nu känns det mycket bättre när jag nyttjat frukten lite och dessutom gjort någon annan glad.
/tant trassel

På avvägar

I helgen besökte jag min fina vän och hennes sambo i Ödeshög. Vi hade en fin kväll med massor garv, rödvin och allvar. 

Och i morse när jag vaknade gick jag ut på en rejäl bakfyllepromenad i blåsten. 

Gillar att bara gå och gå. Att aldrig vilja vända om och gå hem igen. 

Gör många val för tiden. Om samma saker. Om och om igen. 

Väljer att inte ha några förväntningar på livet. Väljer att försöka leva nu. Väljer att vara glad för vad jag har just nu. Väljer att lita på. Väljer att tro på. Väljer att vara ärlig. Väljer att vara sann mot mig själv. Väljer mig. Väljer barnen.  

Men dessa val måste jag göra om och om och om igen. 

Ibland så känner jag mig så jäkla ensam bara. Och då analyserar jag min ensamhet. Söker svaret på varför jag är ensam. Om jag måste gå ensam resten av mina dagar. 

Men det är inte på ensamdagarna jag skall ställa mig själv den frågan. 

För då blir svaret destruktivt och det påverkar alla val som jag måste göra. Om och om igen. 

Men jag är ganska liten i livet...

Första dan

Idag började då barnen på sin nya skola i Örebro. Det var nog ganska pirrigt för båda så både jag och barnens pappa var med var sitt barn under skoldagen.
Jag hängde med Zion. Fröken hade försökt fixa en lättsam första skoldag med lite 'roligare' aktiviteter.
På rasterna tog han för sig ganska bra. Mycket avvaktande mot högljudda och buffliga killar så han höll sig mest till tjejerna.
Han hade ju Astrid på skolgården som han kände.
Han impade lite på klasskompisarna i basket så lite nöjd var han nog :)

Hwila tog ju för sig ganska direkt. Hade redan på första rasten en lång svans av kompisar efter sig.
Det vert mycket klättrande för henne, som vanligt. Såg inte mycket till henne.
Dom hade en timmas rast efter första lektionen så Rolle o jag gick iväg till ett cafe och satte oss medan ungarna fick klara sig själva en stund.

En stund efter lunch åkte vi hem. Zion hade nästan somnat på sista lektionen så det var lika bra att låta dagen sluta ganska tidit.
Vi åkte till Marieberg och köpte mössor och vantar, fikade skit mycket och sen åkte vi hem. Båda somnade såklart...

 

Men imorn är dom på egen hand. Kommer gå bra.

Det måste det. Blir fan fattig av att vara ledig såhär en hel dag... :)

/tant trassel

Tar in hösten

Fick fint besök i lördags av Simon och hans ungar. Det var länge länge sedan jag hade dom hos mig och vi tog en lång dag och bara umgicks. 

Innan dom kom plockade jag in hösten.

Jag älskar hösten och denna höst kommer nog att bli den bäste någonsin. 

/tant trassel

Statement

Jag vill bara för evigt och alltid förkunna att jag och min familj aldrig någonsin kommer köpa Barillas produkter igen. Aldrig.

Så läskigt obildade och trångsynta. Ush. Dom kan ta sin jävla pasta och köra upp den där prostatan sitter. AMEN

/tant trassel -med regnbågshjärta för alltid.  

Avslut

I går fredag hämtade jag barnen för sista gången någonsin på fritids i Laxå.

Jag plockade ihop alla deras saker och började bläddra lite i avskedsböckerna som ungarna fått av sina kompisar. Det var så fint att påminnas om att jag har två fantastiska ungar som på riktigt är omtyckta av sina vänner.

Dom hade skrivit och ritat så mycket fint och jag satt där i hallen på fritids och lipade.

Känner mig någonstans elak att ta allt detta ifrån dom men ändå fast besluten på att detta absolut inte skall vara sista gången vi får träffa alla dessa fina ungar som jag har älskat att ha hemma hos oss ibland. Sååå många fina barn.

Här har ni Isas teckning till Zion. När Isa och Zion ser på varan så vet man att där finns nånting helt speciellt. Så speciellt det kan bli när man nyss fylld 7.

Fritidspersonalen berättade att det hade varit en del tårar från kompisarna under avskedet. Zions bästis, Måns hade fullkomligt brutit ihop stackars liten. Han är en sån som spontant även kramar om mig då och då. En fin vän av familjen...som Hwila blir alldeles fnissig av när han är nära :)

På måndag börjar vi på vårt nya liv. Dom har sin första skoldag på nya skolan i Örebro och om någon månad flyttar vi hoppas jag.

Det sista med hyresvärden skall bara falla på plats och sen kör vi hårt.

Om typ två veckor vet jag om jag är godkänt eller ej.

Känns som jag redan har väntat en evighet när det gäller denna lägenhet så jag kan nog vänta lite till.

/tant trassel

Min vän

Asså. Just nu är mitt liv så jäkla snurrigt. Allt är upp och ned.
Ni vet... när man under 9 långa månader har försökt förstå och komma över att man vert lämnad ännu en gång av en människa som betyder så fruktansvärd mycket och man lixom förväntar sig att man aldrig kommer höra av honom igen och man plötsligt, en dag, får ett meddelande med en massa ånger och en försiktig fråga om jag kan tänka mig att höras.

Jag fick sätta mig. Kastade telefonen på soffan och satte mig på sängen.
Jag tänkte att det måste vara ett misstag och att meddelandet inte var till mig. Han skulle ju aldrig höra av sig igen. Det var jag heeeelt övertygad om.
Jag skulle få lära mig att leva mitt liv utan honom. Som jag skulle få lära mig att leva utan mamma. Dom två viktigaste människorna i mitt liv.
Och nu...plötsligt, skulle jag på en gång hantera alla löften till mig själv om att aldrig sträcka ut handen igen. Att aldrig låta honom komma nära igen. Att aldrig låta någon betyda så mycket att det skulle finnas risk att bli sårad när jag skulle bli lämnad.
För jag vet att jag skulle inte orka att bli lämnad av honom en gång till.
Jag hade lovat mig själv att aldrig glömma vad han gjort mot mig.
Jag har varit så jäkla ledsen, sååååååå arg och dom sista månaderna mest sorgsen. Som ni kanske läste i inlägget om relationer.
Allt det skulle jag nu hantera på riktigt från ena dagen till andra. 

Men vem kan slå bort den utsträckta handen från den människan som känner dig bäst. 

Din själsfrände!?

Jag kunde inte. Och efter ett dygn av tårar, funderingar och fullkomligt kortslutning i hjärnan bestämde jag mig för att jag faktiskt inte ville. 

Jag ville inte vara utan honom mera. 

Jag har saknat honom så gränslöst i så många månader. 

Jag tänker inte låta detta gå mig förbi. 

Dagarna som gått sedan helgen har varit dom sjukaste på typ hela mitt liv. 

Från att leva utan till att leva med. 

Den känslan är svår att finna ord för. 

Vi har pratat många många timmar. Frågat Varför si och Varför så många gånger. 

Många kommer säkert ifrågasätta mitt beslut att ta hans hand men det finns såååå mycket som ingen nånsin kommer fatta.

Vi har lärt oss mycket undet sista året och jag är, med en liten rädsla, ganska säker på att detta vänskap nu kommer finnas för alltid. 

Så ja. Jag är lyckligare än jag har varit på snart tre år nu. Det säger en del va? :)

/tant trassel

Snart skolstart

OM knappt 14 dagar är det dax för ungarna att börja i sin nya skola.
Dom har ju kommit in på Tegnérskolan i Örebro vilket är en liten skola på väster. Det går knappt 200 elever fördelade på FK-3 klass.
Jag har fått en jättebra intryck av lärare, rektor och den allmäna stämningen på skolan.
Och i måndags var det då dax att åka och besöka skolan, träffa fröknar och bli rundvisade. Jag har varit där förr men varken barnen el deras pappa har varit där.
Vi fick ett mycket glatt bemötande av barn vi redan kände och jag tror att särskild Hwila fick en jättebra start där.
Zion är ju mera avhållsam men jag tror på honom. Han kommer fixa detta jättebra.

Vi längtar efter allt nytt. Allt skall bara falla på plats så vi kan andas lugnt igen.
/tant trassel