I helgen besökte jag min fina vän och hennes sambo i Ödeshög. Vi hade en fin kväll med massor garv, rödvin och allvar.
Och i morse när jag vaknade gick jag ut på en rejäl bakfyllepromenad i blåsten.
Gillar att bara gå och gå. Att aldrig vilja vända om och gå hem igen.
Gör många val för tiden. Om samma saker. Om och om igen.
Väljer att inte ha några förväntningar på livet. Väljer att försöka leva nu. Väljer att vara glad för vad jag har just nu. Väljer att lita på. Väljer att tro på. Väljer att vara ärlig. Väljer att vara sann mot mig själv. Väljer mig. Väljer barnen.
Men dessa val måste jag göra om och om och om igen.
Ibland så känner jag mig så jäkla ensam bara. Och då analyserar jag min ensamhet. Söker svaret på varför jag är ensam. Om jag måste gå ensam resten av mina dagar.
Men det är inte på ensamdagarna jag skall ställa mig själv den frågan.
För då blir svaret destruktivt och det påverkar alla val som jag måste göra. Om och om igen.
Men jag är ganska liten i livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar