Pussel

Ni vet när man har köpt en hylla för många år sedan o tänker att man vill sätta ihop den nu...många år senare och lixom inte får till det! 

Blev närapå galen innan jag kastade ut ett rop om hjälp på Instagram. Och fick hjälp. Och jag kan säga att såHÄR skulle det iaf inte vara :)

Morfars njure

Idag fick jag hem ett litet behändigt bord som min morfar gjorde för många år sedan. 

Det är bruntbetsat och lackat tror jag men färgen är inte så fin längre (?) och jag känner kanske att det är brunt så det räcker härhemma så jag funderar på att måla det/spraya det. 

Mintgrönt kanske? 

Färg iaf. 

Men visst är det toppen med sånna pyttebord att ställa sin mugg på när man sitter i fåtöljen?! 

Och sen att morfar är den som försiktigt sågat ut den lilla njurformade bordsskivan är jo halva grejen :)

/tant trassel

Men!

Men!!! Jag har ju glömt att visa er hur jag har stajlat mina jobbskor? Man kan ju bli rent depp av svarta arbetskläder hela dagarna. Då fick jag för mig att jag kanske skulle bli glad av att köpa nya färgglada  snören till skorna. Och det VERT jag! KAN ju hjälpa att tjejen i kassan var en människa jag kände igen...en sån som har satt avtryck på konstigt obemärkt sätt trots att jag inte känner henne. OCH att jag sen hade tid att sitta i solen med en 5-kronors glass ute fram för IKEA. 

Allt detta tillsammans är sånt jag kan skriva i gladboken, och det gör sig påmind ibland när jag tittar ned på mina fötter där jag står på stegen o vinglar. 

/tant trassel 

Hej vårregn

Här om dan fick vi den första riktiga vårregn. Då tog vi av oss till trosorna och sprang ut på Villagatan och sprang i vattenpölar och sparkade vatten på varandra. 

Såhär gott gjorde det oss :)

Ber om ursäkt för Hwilas missförstådda hårdrocks pose. Urm... :)

Sen är det skönt att komma in igen, torka sig o sätta på sig varma mysiga kläder. 

När regnet slutade tog dom handdukar och filt och satte sig på trappan. Pratade, luktade på regnet och väntade på sin pappa som skulle hämta upp dom efter kvällsarbete, för övernattning.

Jag satte mig med dom. Vi satt en stund. Tillsammans och tog in kvällen. 

/tant trassel

Bakom alla dörrar

Såhär ser mitt liv ut till största del. Så har det sett ut ganska länge nu.
Dörrar finns det gott om. Man tar i handtaget och tänker... Kanske DENNA gång att det kan finnas nåt bra där bakom.
99 gånger av 100 ser det ut såhär bakom dörren.
Det är stopp.
Tänk om man slutar våga öppna dörrar av rädsla för att bli besviken?!
Jobbdörren var den sista jag vågade öppna. Trodde inte på den heller. Det har funnits liknande jobbdörrar men alla har visat sig sluta i ingenting fast att det verkade lovande. Så när jag plötsligt stod fram för en ny jobbdörr hade jag inga förväntningar. Ingen tro på att nåt skulle finnas där bakom. Jag öppnade dörren...och det fanns...ingen mur. Jag stängde och öppna samma dörr många gånger under några dagar och tänkte att jag nog hade sett fel. Men det fanns ingen mur. Nu har jag, exakt en månad efter jag öppnade den första gången, äntligen gått igenom den mentalt. Nu vågar jag tro på att detta är nånting bra och fint som har hänt mig och jag jobbar jättehårt med att våga lita på att detta goda skall stanna hos mig tills jag själv fattar ett annat beslut för mitt liv.
Men det är tufft... Jag har u varit där förr. Fina saker har hänt i mitt liv...sånt som man inte fattar att det just är JAG som fått. Och när plötsligt allt som man trodde man hade, det man trodde var nåt fint, nåt som vara bara för mig, när allt det plötsligt faller, ja då blir jag rädd. Och den känslan förföljer mig fortfarande.
Jag blir skeptisk och tror inte att jag nånsin är värd att satsa på.

Men jag FÅR inte sluta öppna dörrar. Får inte begränsa mig. Får inte sluta tro att bra saker kan hända mig och STANNA i mitt liv.

/tant trassel

Stunder för mig

Dom dära två timmarna på trappan i kvällssolen. Efter jobbet. I värmen. Som man längtat heeela dan efter den stunden.

/tant trassel

Det som alltid ska finnas tid för

Känslan som infinner sig när man sitter på tåget på väg till jobbet kl 06:20 och SÅ ångrar att man för några minuter sedan inte hade tyckt att det fanns tid att kramas och pussas hejdå när man lämnade ungarna på fritids.
Vi har ganska lugna morna härhemma, på så sätt att tonen är god, allt är lugnt och så men vi har sällan god tid på oss vid när vi skall skiljas åt på fritids.
Jag måste hinna med mitt tåg in till stan och ibland hinner jag inte ens gå med ungarna in utan får säga hejdå på parkeringen.
Men denna gång hade jag inte ens tyckt att jag hann pussas och kramas där på parkeringen utan när Zion la sa "puss o kram mamma" avvisade jag honom och sa att jag inte hade tid att pussas och kramas idag... Och den besvikelsen som uppstod hos honom...tårarna som tryckte på...
Att ha så bråttom att jag inte ens tycker jag hinner krama om mina barn och säga att jag älskar dom... Hur lång tid tar det? 10 sekunder?
10 sekunder till varje barn att slå sina armar om dom, ge dom en puss, se dom i ögonen och säga att man älskar dom och önska dom en fin dag.
10 sek och så mycket dom får med sig att börja sin dag med.
Det är ovärderligt och det kostar ingenting. Kostar mig knappt någon tid.

Jag fick ringa upp fritids där jag satt på tåget och pratade med båda barnen. Sa förlåt till dom och lovade dom att vi från och med nu ALLTID kommer ha tid för dom 20 sekunderna på morron. Alltid!

/tant trassel

Önskan

Sitter och tar in den sista solen på trappan.
Funderar mellan radarna i boken på vad jag önskar för mitt liv. Det finns få saker jag önskar mig sådär på riktigt. En sak är att Få Älska. Någon. Men jag är en lite underlig människa. Jag vet inte om jag kan eller vågar älska någon människa längre. Älska någon på riktigt. Om nån kan älska MIG på riktigt.
Mitt behov av att få vara själv är lika stort som mitt behov av närhet, samhörighet och kärlek.
Finns en sådan... Som kan vara det? Eller finns han som är så pass egen och aktiv att jag automatiskt kommer få den tiden i ensamhet som jag så behöver?
Vet att jag dessutom behöver en att se upp till. Att vara stolt över. Nån som fascinerar mig, som lär mig och som JAG kan inspirera. Har jag inte det blir jag dominant, otrevlig och skit irriterad tror jag. Och det vill jag inte.
Jag vill va allt bra jag kan va. Hitta den som väcker det i mig. Drar fram det.

/tant trassel

När disk blir musik

Tanken var att jag skulle köpa en bänkdiskmaskin från blocket.
Sen råkade jag gå in på en musikaffär och kände mig liote sådär vanligt fredag innan mammahelg deppig och ja... När jag sen såg hennehära inne på butiken, då bara hände det.

Jag bytte diskglädje mot en gitarr. En efterlängtat sådan. Har länge velat ha en med stålsträngar. Och nu stod hon där. Mattsvart. På rea dessutom OCH det finast jag nånsin sett i akustisk gitarr-väg.
Var helt enkelt tvingad.
Kommer inte ånga mig en sekund. Diskade för hand idag IGEN och det var såååå värt :)
Så kan det gå.
Nu behöver jag bara lite undervisning.
/tant trassel

Sån man bara måste

Måsten ÄR verkligen inte min grej. Styrs oftast av mitt dåliga samvete. Valborg är en sån grej. Har aldrig tyckt att det varit trevligt. Meeen i år igen går vi till nån brasa. Jag å ungarna. I år var vi iaf i Laxå.

Sen på 1:a maj vaknade Laxå till. Orsaken var att gruppen Timotej stod på scen i centrum. Och vi var självklart där. Jag hade en massa ungar att hålla reda på men dom börjar ju bli så stora så det e ju igen match.

Problemet med Timotej-tjejerna är att dom är så förbannad långa så man får lixom välja om man ska fota övre eller nedre del av dom. Jag valde nedre delen :)
/tant trassel