Världens sämsta och ändå så skit bra!

Från den ene ytterlighet till den andre.

Har i två dagar varit på nåt som heter Mesu med skolan -3:dagen idag. Imorn är sista dagen.
Det är ett ställe där man utbildar elektriker och det ligger i Kumla.
Vi är där eftersom det behövs praktisk övning för att få kunskaper motsvarande BB2 behörighet.

BB2= Begränsad Behörighet 2. För att få den behörigheten måste man ha gått en gymnasieutbildning eller motsvarande med el inriktning samt praktiserat i minst 2 år under en överinseende elinstallatör. BB2 gäller för enklare installations arbeten med en systemspänning på under 1000 V. Man får även ansluta maskiner samt förlänga och ansluta kablar till styr/regler/säkerhets don.

Det som fattas nu är då 2 års praktik. Hur jag skall få det vet jag inte, men det visar sig väl.

Hur som helst.
Jag avslutade dagen igår som en mycket glad tjej.
Jag hade till en början varit i grupp med två killar som var 'vänsterhjärnor'. Detta kan leda till att dom till att börja med INTE läser uppgiften man skall göra utan tittar direkt på ritningen och börjar koppla sladdarna.
Jag som är högerhjärnat måste läsa igenom uppgiften ordentligt, och sen fundera LÄNGE innan jag ger mig på att koppla min krets.
I SIN tur ledde detta till att dom ju hade kopplat klart lagom tills jag var klar med att läsa uppgiften. Jag satt alltså mest och var lite... nere över att jag inte fattade vad dom hade gjort och att jag inte han mä å kolla när dom koppla, så jag evt skulle förstå vad som hände.
Tur som var såg min lärare detta och visade killarna vidare till nästa 'station' medan han satte mig att koppla alla dom kopplingarna som killarna hade gjort.
NU fick jag på mitt EGET sätt komma fram till hur detta skulle gå till.
Jag mener... säger ingen åt en exakt hur man skall gå till vägar, måste man tänka själv, vilket är mycket nyttigt.
Resten av dagen satt jag och kopplade olika kretsar med motorer osv och jag fixade ALLA kopplingar UTAN fel. Allt körde perfekt.
Jag gjorde allt på MITT sätt och i MIN takt, och det blev bäst så.
Så jag åkte hemåt glad som få, ringde mamma och delade med mig vi gladdes tillsammans.

Väl hemma efter att ha hämtat barnen på dagis börjar det... det som får mig att känna mig som världens sämsta.

Mina barn har på sistone varit på mina saker som små hökar. Slitit och dragit, tagit sönder och hällt ut. All min smink är grävt i på olika sätt. Parfymen är häl ut lite här å där (små provflaskor) och min älskade älskade saltbytta hittade jag sönderslagen när jag reste på mig efter kvällsmaten.

Jag blir så himla lessen och arg. Känns som dom sviker mig -jag vet... sjukt. Dom är lixom 4 & 3 år snart. Dom tänker inte så, men så går mina känslor.
Jag är trött på att inte kunne ha några fina saker framme utan att dom är där och förstör. Jag måste börja låsa till sovrummet för att allt jag har där inte kan få va i fred.
Ok om man har en 1 åring att sånt här händer, men mina börjar kännas för stora för att hålla på så.
Dessutom tar katterna sönder soffan och vaxduken och har ner blommor och saker hela tiden.

Hör ni hur jag låter?
Har verkligen ingen verklighetsuppfattning tror jag. Tänker bara på mina SAKER och på MINA känslor.
Tänker inget på hur barnen känner när jag för 1000 ggr gapar åt dom att låta mina fuckin prylar va... att dom kan gå å ha sönder sina egna saker eller sticka till skogs och dra i träden där. Bara dom NÅNGÅNG kan lära sig att INTE va på mina SAKER.

Ush... världens sämsta är jag, trots min braiga dag.
Tänk va man kan förstöra för sig själv.

Nåväl.
Idag har jag kopplat sånt dära bra sakar.
Jag har kopplat typ hem-el. Asså vägguttag osv. Jätte bra å kunna ju. När ja väl fatta hur jag skulle tänka (har ju tänkt i ritningar innan och var tvungen att tänka om till sladdar istället) ja då gick det bättre.
Sista dagen imorn som sagt. Tråkit. Skulle gärna lägga 30 000 och ta 4 veckors utbildning där. Det är kanon roligt.
Hoppas på lite pengar från himlen.

/tant sämst