Skrivkramp

Skrivkramp. Det kan man ha fast man inte skriver!
Har det nu. Vill så gärna skriva nåt men allt krampar ihop sig i huvudet så inget kommer ut.

Hade en tillfällig kompis engång. Rasmus hette han.
Han hade två små katter. Sorg & Smärta. Sorg dog.

HAN var iaf en sån människa som satt djupa spår i mig trots att vi bara umgicks några månader.
Han skrev mycket. Inte för nån annan utan för sig själv
Han fick fram det i mig. Skrivandet.
Längtar tillbaka till då.
Har inte skrivit sådär på riktigt sedan han försvann ur mitt liv.
För ingen annan har fått mig dit.

Det var några fina månader
Fin människa som jag antagligen aldrig kommer träffa igen.
Får gå runt med skrivkramp tills nästa gång det dyker upp en Rasmus i mitt liv.

Förresten så finns det en del sånna människor som har satt djupa spår ens liv, som plötsligt bara försvann.
Allt känns så oavslutat.
Palle är en sån. Ush va jag saknar honom ibland.
Var tog du vägen Palle? Vem annan har man nånsin kunna sitta tyst med i telefon under långa stunder?
Vem annan kunde man använda en hel kväll och halva natten med på att bara 'hänga på stan'?

Nej nu saknar jag dessutom sthlm... sthlms innerstad på natten. Plattan på dan... bara sitta där och titta på människor. Tyst. Tillsammans med nån som vet hur man umgås utan ord.

Där bredvid. Du.

/tant trassel