Läser på Underbara Claras blogg och börjar stortjuta.
Detta ligger sååå nära, precist under ytan inom mig.
Sånt som har varit min verklighet under det sista halva året.
Önskar jag kunde känna mig lika beslutsam som Clara var då, när hon sprang hem från sin kompis.
'Aldrig att jag skulle låta mig luras att leka med någon som inte ville leka med mig! Aldrig att jag skulle vara kvar där jag inte var önskad. Hellre var jag ensam i tid och evighet.'
/tant trassel
'Aldrig att jag skulle låta mig luras att leka med någon som inte ville leka med mig! Aldrig att jag skulle vara kvar där jag inte var önskad. Hellre var jag ensam i tid och evighet.'
/tant trassel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar